Från 1998 till 2003 ökade sjuktalet, dvs antalet dagar med sjukpenning, från 11,2 till 20,4, alltså nästan en fördubbling. Det är dessutom en underskattning, eftersom statistiken inte tar med de första två veckornas sjukdom. Enligt regeringen beror sjukfrånvaron främst på arbetsmiljön i vid mening. Men det är svårt att tro att arbetsplatserna försämrats så hastigt på fem år.
Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, ordnade härom dagen ett seminarium om arbetskraft, där också sjukskrivningarna behandlades. Professor Mats Persson redogjorde för en alldeles färsk undersökning som går mer i detalj än vad någon gjort tidigare.
Hur bilden ser ut län för län vet alla vid det här laget. Mest sjuk är man i Jämtland och andra Norrlandslän, där man är nästan dubbelt så mycket sjuk som i Jönköpings län och Halland. Uppsala ligger mitt emellan.
Men Mats Persson och hans kolleger ville gå ned på betydligt lägre nivåer, kommuner, församlingar, arbetsplatser. Man valde ut det stora Västra Götalands län för dessa detaljstudier. Det visade sig att sjukfrånvaron varierade starkt mellan olika orter från 38 dagar i Grolanda-Jäla till tre dagar i Korsberga.
Men sjukfrånvaro kan ju bero på tungt fysiskt arbete, på kön, ålder, utbildning, civilstånd, om man har småbarn eller annat ursprungsland. Det kan också ha samband med arbetsplatsens bransch, glesbygd eller tätort och arbetslösheten på orten.
Så forskarna räknade ut effekten av alla dessa kriterier. Men ändå fanns stora skillnader kvar, skillnader som alltså inte hade någon förklaring. Mollösund hade enligt detta sätt att räkna drygt 17 dagar mer än man skulle tro medan Tisselskog hade nästan 14 dagar mindre sjukfrånvaro än beräknat.
Forskarna kan naturligtvis inte ge någon exakt och vetenskapligt hållbar bevisning. Men den enda förklaring Mats Persson kunde hitta på är att det på vissa platser finns en sorts social kultur som tillåter att man "sjukskriver sig", som det heter, även om orsaken inte direkt är någon sjukdom.
Det kan vara sådana orsaker som att man är osams med en kollega, att chefen är grinig, att man ligger efter med hushållsarbetet, att man helt enkelt har sovit dåligt eller är bakfull.
På andra platser skulle detta vara helt otänkbart. Där skulle man känna sig som en svikare om man var borta från jobbet utan att vara riktigt sjuk, arbetskamraterna skulle ju få mer att göra, verksamheten skulle drabbas, företaget skulle missa order, sjuka skulle få sämre vård etc.
Forskarna ville också se om det var arbetsplatsen eller bostadsområdet som var avgörande för en sådan "sjukkultur". Man fann då att arbetsplatsen var viktigare än bostadsområdet, men att båda faktorerna vägde in.
Hur som helst visar den här undersökningen att det är många faktorer utöver själva hälsan som påverkar sjuktalet. Regeringens fasta övertygelse att ingen någonsin fuskar med sjukskrivningar får i alla händelser inget stöd. Sociala normer är sannolikt en viktig förklaring till de oförklarade sjukskrivningarna.