Nu nalkas sanningens minut för USA:s republikanska parti. Omedelbart efter nyårshelgen övergår förberedelserna inför valåret 2012 till skarpt läge. I dag, den 3 januari, hålls nomineringsmöten i präriestaten Iowa och det första primärvalet äger rum den 10 januari i New Hampshire. Mot slutet av månaden följer South Carolina och Florida.
Kanske vet man redan om en månad vem som blir president Barack Obamas sannolika utmanare. Eller också fortsätter bilden att vara oklar länge till. Republikanernas startfält är ovanligt svagt och den tveklöst mest kvalificerade kandidaten, förre Massachusettsguvernören Mitt Romney, har stora problem att accepteras av partiets militant konservativa grupper.
Året som gått har präglats av det ena försöket efter det andra att lansera en mer konservativ toppkandidat – ”vem som helst utom Romney”. Men pinsamheterna har radats på varandra. Sarah Palin hade det oväntat goda omdömet att inte ens kandidera när opinionssiffrorna började dala. Michele Bachmann har hävt ur sig häpnadsväckande uttalanden och tycktes i en debatt leva i villfarelsen att Sovjetunionen fortfarande var ett hot mot USA. Texasguvernören Rick Perry lovade lägga ned tre departement i Washington, men glömde själv bort vilka.
Därmed öppnades möjligheter för den obestridligt konservative men ändå mer kompetente Newt Gingrich, en gång talman i senaten. Gingrichs profil motsvarar inte helt den rabiata hållning som präglar den så kallade Tea Party-rörelsen – men denna rörelse har ändå börjat tappa en del av den kraft den tidigare hade. Men den senaste veckan har också Gingrichs stjärna dalat och olika delar av partiets högerflygel söker sig till antingen den moralkonservative Rick Santorum (som vill bomba Iran) eller till liberatarianen Ron Paul (som vill att USA ska släppa alla militära åtaganden utomlands).
Sansade republikaner inser att partiets möjligheter att vinna tillbaka presidentposten är beroende av om man kan presentera en kandidat som inte skrämmer bort mittenväljare som är besvikna på Obama. Det borde tala för Romney – men Romney är färglös och har namn om sig att vid behov skifta åsikt i viktiga frågor.
Barack Obamas möjligheter att bli omvald är sannolikt betydligt större än vad många har utgått från. En antydan om hur demokraterna kan lägga upp valrörelsen kom när Obama höll ett tal nyligen i Kansas om jämlikhet som ett amerikanskt värde. Ett par utrikespolitiska triumfer (Bin Ladins död, Libyen) stärker presidentens ställning, hans valorganisation är god och det finns demografiska trender som talar till hans fördel. Ekonomin borde gynna republikanerna – men förutsättningen är nog till sist att de har en kandidat som inte är alltför provocerande.
Om de republikanska gräsrötterna också ser saken så är tills vidare en öppen fråga.