Vem ska baka kakan?
LEDARE. Det finns en vanföreställning i svensk debatt. Den lyder att skatter är ett mål i sig självt vare sig det handlar om att höja dem eller sänka dem. Bara för de mest renläriga socialister respektive anarkoliberaler stämmer detta.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I själva verket är skatter en nödvändighet i alla välfärdssamhällen och människor i alla fria länder betalar gärna en stor del av sina tillgångar till staten. Det görs både av rent egoistiska skäl — för att staten ska ordna trygghet i form av både poliser på gatorna och pensionssystem på ålderns höst — och som en ren solidaritetshandling. Moderna människor tycker i allmänhet inte att plånboken ska avgöra om ett barn lär sig läsa eller en sjuk ska få vård.
MEN SKATTESYSTEMEN befinner sig inte i ett politiskt vakuum. Vilka skatter som tas ut och hur höga dessa är påverkar människors beteende. Därför är det djupt oroande att varken statsministern eller finansministern visade någon som helst förståelse för att det finns ett samband mellan skatteuttaget och människors vilja att arbeta när de talade på socialdemokraternas kommunkonferens i helgen.
Göran Persson menade att höjd välfärd kommer att kräva högre skatter. "Den gemensamma sektorn ska ha sin del av denna kaka som växer", löd statsministerns argument. Sverige har i dag Europas och världens högsta skattetryck, 51,4 procent av BNP (år 2003). Det innebär att drygt hälften av "kakan" i dag går till det offentliga.
MEN HÄLFTEN av en kaka är fortfarande hälften även om man bakar en större kaka. Det statsministern säger är alltså att staten borde få en ännu större del av kakan. EU-snittet år 2003 låg på 41,8 procent,
dvs bra mycket mindre än i Sverige. Är polis, sjukvård, skola, omsorg verkligen så mycket sämre i dessa andra länder? Är det verkligen det offentligas andel av "kakan" som är måttet på vad som räknas som god välfärd?
@3a Text:Finansminister Pär Nuder talade vid samma konferens om behovet av att pressa ner "den öppna arbetslösheten" till under fyra procent. Men den öppna arbetslösheten är inte Sveriges största problem. Det är att av de drygt fem miljoner människor som
är i arbetsför ålder är så många sjukskrivna, förtidspensionerade, går på a-kassa eller får någon annan form av bidrag att det utslaget på ett helt år bara är fyra miljoner som faktiskt arbetar.
Eller för att uttrycka det annorlunda — vi har inte för låga skatter, vi har för få skattebetalare.
MAN KAN DÄRFÖR TYCKA att i den mån skattesystemet diskuteras borde det inriktas på att göra det mer lönsamt att anställa och mer lönsamt att arbeta. Men om detta talar inte arbetarrörelsens företrädare.
@3a Text:Persson och Nuder talar om nya åtgärdsprogram för att pressa ner arbetslösheten och att de offentliga sektorn kräver mer pengar. Men i stället för att göra allt för att vi gemensamt ska baka en större kaka vill de ha en större del av den som redan finns. Bara ett parti helt tömt på idéer kan tro att det är vägen som ska leda Sverige framåt.