Vem ska betala din äldreomsorg?
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är ju bra att medellivslängden ökar och att äldre personer mår bättre nu än förr. Bekymret är att pensionärer behöver pension och vård och att det ska betalas av dem som är i arbetsför ålder. Mycket talar för att pensionsåldern måste höjas. Men politikerna aktar sig i allmänhet noga för att ta upp denna brännheta fråga.
Lika brännhet är frågan om pengarna. Vi vill inte bli gamla som äldreomsorgen ser ut i dag, heter en bok av Berit Rollén och Monika Olin Wikman. Boken diskuterades häromdagen på ett seminarium ordnat av tankesmedjan SNS. Författarna driver tesen att morgondagens pensionärer måste betala mer själva för den standard som de säkert kommer att kräva.
Den stora 40-talistgenerationen, "köttberget" kallad, är van att bestämma själv och har krav på hög kvalitet. När den gruppen kommer upp i 80-årsåldern kommer man inte att acceptera att bli behandlad som ett kolli utan möjlighet att påverka sin egen situation. Det kommer att kosta pengar, men den generationen har pengar.
Var ska då gränsen gå mellan det som stat och kommun erbjuder och det som individen själv ska betala? Författarna kräver att politikerna utarbetar en äldreomsorgsplan där ansvarsfrågorna klargörs. Innan den frågan är avgjord vågar privata entreprenörer inte satsa.
För att det ska finnas en acceptabel lösning den dag åldringsexplosionen sker måste vi ta tag i frågan nu, menar författarna. Höj skatten, anser då många på vänsterkanten. Men de båda författarna, som båda har ett förflutet inom socialdemokratin, anser att skatten inte kan höjas hur mycket som helst. På SNS-seminariet ansåg de flesta att 50 procent är en övre gräns. Så var ska pengarna tas?
Om sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen fortsätter att vara positiva kommer de allra flesta pensionärer att ha så gott om pengar att de mycket väl har råd att betala mera för sig. Bokens författare föreslår att dagens maxtaxa på 1 600 kronor i månaden höjs till 5 000. Siffran kan naturligtvis diskuteras, men det är uppenbart att en rejäl höjning är både rimlig och rättvis. Men om man väl har löst den frågan återstår problemet med arbetskraften. Hur ska vårdyrkena bli så attraktiva att den stora gruppen äldre får den vård de behöver utan att de anhöriga blir överlastade?
Vågar dagens politiker ta i den här superheta frågan och föra debatten vidare? Risken är stor för att den skjuts på framtiden så länge att resultatet blir ett hafsverk den dag man faktiskt måste ta itu med den.