Att hitta på populära reformer är inte svårt. Men den där besvärliga frågan om pengarna gör det hela betydligt mer bekymmersamt. Miljöpartiet har nu hittat lösningen: låt bilisterna betala en stor del av de fyra miljarder som ska dras in 2005 enligt en överenskommelse med regeringen och vänsterpartiet.
Exakt hur det ska gå till är inte helt klart. Klart är dock att miljöpartiet vill att folk ska betala mer för energin genom så kallad grön skatteväxling.
Miljarder och åter miljarder har gått till denna skatteväxling mellan energi och arbete. Höjda energipriser har vi sett, men de sänkta skatterna på arbete har det inte blivit så mycket av. Sannolikt går det likadant den här gången också.
Sant är att bilismen står för en hel del föroreningar, som det vore bra att bli av med. Den långsiktiga lösningen är förstås teknisk utveckling, sannolikt bränsleceller med vätgas.
På längre sikt kommer bensinpriserna naturligtvis att stiga kraftigt, inte minst för att stimulera den utveckling som blir nödvändig innan oljan så småningom blir alltför dyr för att användas som drivmedel till bilar. Men vägen dit är lång och under tiden måste nog något göras.
Att då snabbt höja bensinpriserna är ingen bra idé i ett glest bebyggt land med långa avstånd. Inte heller är höjda fordonsskatter lämpligt. Vi behöver faktiskt bilar i det här landet, mer här än i många andra länder. De svenska bensinpriserna är inte låga vid en internationell jämförelse, tvärtom.
Däremot finns det andra länder som borde höja bensinskatten, inte minst USA, där varje medborgare fortfarande ser det som en rättighet att ha åtminstone en stor bensinslukande bil.
Men var gör avgaserna mest skada? Jo, självfallet i tättbebyggda områden. Detta utgör den principiella motiveringen för trängselskatterna. Det är rätt att använda ekonomiska styrmedel för att minska bilismen i städerna, där det finns alternativa transportmedel.
Att det har kärvat till sig i Stockholm beror på att frågan har hanterats alldeles osannolikt klantigt från början, ända från Annika Billströms (s) vallöfte att inte införa trängselavgifter, ett löfte hon sedan tvingades bryta, till regeringens förhandlingar med miljöpartiet och ända fram till upphandlingen. Allt blev fel.
Det betyder inte att själva idén med trängselavgifter därmed bör kastas i papperskorgen. Däremot ska man inte tro att trängselavgifter ger stat och kommun mer pengar. Det är snarare tvärtom.
När miljöpartisterna nu letar efter pengar för att få sitt budgetförslag att gå runt bör de hellre titta på vilka besparingar man kan göra i de dyra reformer som partiet ställt sig bakom, t ex friåret, förlängd föräldraförsäkring och höjda barnbidrag, än att hitta på nya skatter eller ytterligare höja de gamla.