USA och Frankrike har redan levererat krigsmateriel till kurderna. Flera europeiska länder väntas följa efter. Men inte Sverige. Regeringen och riksdagens EU-nämnd föreslår enbart humanitär hjälp. Folkpartiet, genom nämndens ordförande Allan Widman, har en annan uppfattning men får inget gehör. Sverige är alltså berett att bistå humanitärt, men inte att ge det stöd som kanske kan vara förutsättningen för att hjälpen alls kommer fram.
IS, tidigare kallad Isis, har knappast något gediget stöd ens i de områden i Irak och Syrien som man nu behärskar. Snarare beror extremisternas framgångar på att den shiadominerade irakiska regeringen under president Nouri al-Maliki, systematiskt åsidosatt den sunnitiska minoritetens intressen och brutit en rad överenskommelser som skulle garantera en fredlig utveckling efter Saddam Husseins fall.
IS är bara en av de grupper som på detta sätt fått ett politiskt manöverutrymme till skänks, men den är den mest extrema och brutala. Sunniter i Irak var till sist troligen mer rädda för den egna regimen och för shiitiska miliser än vad de var för IS. Något liknande kan sägas om Syrien där Assadregimen i decennier förtryckt den sunnitiska folkmajoriteten.
Vanstyret från den irakiska centralmaktens sida har alltså nu fått som konsekvens att kontrollen över stora delar av landet övertagits av krafter som inför öppen ridå mördar, våldtar och styckar misshagliga människor och aktivt sprider bilder och filmklipp från massakrerna för att öka skrämseleffekten. Hundratusentals kristna och yazidier är på flykt och hotas utan minsta tvivel av ett systematiskt folkmord om de inte lyckas sätta sig i säkerhet.
Men hotet vilar också över Iraks muslimer. I den logik som präglar IS är alla muslimer som tycker annorlunda att betrakta som avfällingar och saknar därmed rätt att existera. IS aktiva utgörs också till stor del av personer som rekryterats från helt andra delar av världen – också från länder i Europa. Rörelsens lokala förankring är svag och likheterna med en ockupationsmakt påfallande.
IS förmåga har ökat kraftigt genom att man kommit över pengar och stora mängder moderna vapen med i huvudsak amerikanskt ursprung sedan den irakiska armén i början av sommaren övergav storstaden Mosul utan motstånd. Amerikanska flyganfall, som det som ägde rum den 8 augusti, kan punktvis stoppa framryckningen och skydda förföljda. Men utan effektivt motstånd på marken kan IS knappast drivas bort.
Sverige har under lång tid sålt vapen också till regimer som de flesta svenskar saknar all sympati för. Det kurdiska självstyret i norra Irak har däremot många band till Sverige och tvingas nu bekämpa en mordisk terroriströrelse. Men då är vapenförsäljning otänkbar. Var finns logiken? Ligger Kurdistan för långt borta?