Vem skrattar sist och bäst?
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Den ena kallad Ladoga genomfördes i Leningrads militärområde (det heter fortfarande så). Där deltog 5 000 marinkårssoldater, ett fyrtiotal fartyg och fem atomubåtar. Norra Ishavsmarinen kan ha stått för huvuddelen av den övade styrkan, men antalet deltagare kan ha varit långt större. Samtidigt genomfördes Zapad 09 (Väst 09), som var en gemensam övning för Ryssland och Vitryssland inom ramen för deras militära avtal. Deltagande styrkor tycks ha varit större än uppe i norr och ryssarna har på flera sätt skapat publicitet kring övningen. Den besöktes av president Medvedev och försvarsattachéer från alla länder fick närvara under något som var en ren förevisning.
Det är intressant hur denna genomfördes och vilka som deltog. Det som visades var ett pansaranfall, understött av artilleri och attackflyg. Med andra ord en förevisning som var vanlig under sovjettiden. Det föranledde också en del nedlåtande kommentarer från västliga observatörer.
Jag är inte säker på att man tillfullo förstod det man såg. Många hävdar visserligen att stridsvagnar nu är så sårbara för luftangrepp att de inte längre utgör någon större fara. Man kan då stillsamt genmäla att vid Natos insatser i Bosnien och under den långa flyginsatsen i Kosovo slogs förvånansvärt få fordon ut. I Kosovo beroende på att serbiska fordon var välmaskerade och inte rörde sig ute på öppna ytor. När de ryska stridskrafterna får nya moderna stridsvagnar skyddade av effektiva luftvärnsenheter, kan det pansrade storanfallet i varje fall bli ett dödligt hot mot Rysslands grannstater.
Det är anmärkningsvärt att Ryssland också genomförde landstigningsövningar mot öppen kust både i Kaliningradområdet och uppe i norr. De kombinerades med luftlandsättningar och gav ett budskap, som inte kan missförstås i vare sig de baltiska staterna eller i Polen.
Man vet inte om man skall skratta eller gråta. Det finns något patetiskt över denna krigsmakt i dagsläget. Med resterna av det som en gång var iscensätter man en sovjetisk styrkedemonstration. Men skrattet fastnar lätt i halsen. Den ryska stridsvagnsindustrin exporterar i dessa dagar 300 moderna vagnar till Indien och 100 till Venezuela, varav minst trettio moderna.
År 2010 skall enligt uppgift en helt ny stridsvagn börja tillföras den ryska armén. Det kan bli så att den som skrattar sist skrattar bäst. USA:s militära resurser kommer att under lång tid vara låsta i Asien och de europeiska länderna, inte minst Sverige, utrustar och övar sig för insatser i Afghanistan mot gerillasoldater med enkla, bärbara vapen.
Vem vill och kan nu utlova ett trovärdigt stöd till ester, letter, och litauer? Sveriges löften att vid behov komma till sina grannars hjälp är ju bara tomma ord.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras. Med trupp på ön.
Bo Pellnäs