Vem ställer de kritiska frågorna?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det framgår av en opinionsmätning som tidningen Göteborgs-Posten låtit Sifo genomföra.
Utan att svära på att just denna mätning hundraprocentigt träffat huvudet på spiken kan man nog under alla omständigheter misstänka att den kommit sanningen mycket nära.
Vid det här laget finns det ju rätt många indikationer på att den tidsanda som i stor utsträckning skapats och underblåsts av en accelererande brottsutveckling på senare år tar allt lättare på den personliga integritetens krav.
Och visst, brottsutvecklingen är allvarlig — och kräver att rättssamhället också får möjlighet att begagna sig av nya redskap. Och naturligtvis finns det brott som är av en sådan dignitet, planerade terrordåd till exempel, som motiverar inskränkningar i misstänkta individers personliga integritet. Personlig integritet till hundra procent i alla lägen är inte möjlig.
Men med det sagt finns det ändå anledning att uttrycka en oro, som inte direkt dämpas av GP:s sifomätning, över den hastighet med vilken utvecklingen för närvarande går.
Regeringen lägger i mars fram en proposition med förslag om att införa buggning på försök. Allianspartierna är snarast ännu ivrigare än justitieministern i fråga om att tillfredsställa de polisiära önskemålen. Vem ställer då de kritiska frågor som behövs för balansens skull?