Ensamutredaren Anna Hedborg, i dag generaldirektör på Riksförsäkringsverket (RFV) får fram till den 1 november 2006 på sig att genomföra en "övergripande analys" av hur bland annat sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna ser ut och fungerar i dag. Därefter ska en parlamentarisk utredning med representanter från samtliga riksdagspartier ta vid och diskutera framtida lösningar.
Regeringen väljer sannerligen att skynda långsamt. Göran Persson aviserade en utredning redan för ett år sen, men det kommer alltså att dröja mer än två år innan utredning nummer två kommer att börja skissa på konkreta förslag till förändringar. Förutsatt att utredningen inte bara blir ännu en hyllvärmare dröjer det alltså länge innan några konkreta förändringar är på plats.
Vill man lyfta fram något positivt kan man peka på att regeringen äntligen inser och erkänner att socialförsäkringarnas utformning har betydelse för hur människor beter sig på arbetsmarknaden. Att Anna Hedborg får uppdraget att se hur socialförsäkringarna "kan stimulera arbetskraftsutbud och sysselsättning" och att "analysera förhållandena mellan olika bidragssystem" visar att regeringen sent omsider har tagit intryck av det stora antal studier som bland annat visar hur arbetslösa tenderar att bli sjukskrivna i takt med att den bortre parentesen i a-kassan närmar sig.
Annars är det svårt att entusiasmeras av regeringens agerande. Att just Anna Hedborg har utsetts till ensamutredare talar knappast för att något nytänkande är på gång. För inte så många år sedan satt hon själv i regeringen med titeln socialförsäkringsminister och delar alltså i hög grad ansvaret för att dagens situation ser ut som den gör. Och att hon får två år på sig för en "övergripande analys" är obegripligt. Kunskap om socialförsäkringarna saknas inte - flera studier kan laddas ner direkt från RFV:s egen hemsida.
Mest dystert är dock att talet om att arbetslinjen ska stå i fokus mest verkar vara tomt prat. På annat sätt är det svårt att tolka Hans Karlssons uttalande att tryggheten ska stärkas så att människor "vågar vara i arbetskraften". Grundbulten i arbetslinjen är att var och en i samhället står för sin egen försörjning. Att "vara i arbetskraften" är därför inget man "vågar" utan något som man förutsätts vara - om inte olyckan är framme, förstås.
Med sitt språkbruk bidrar Hans Karlsson till föreställningen att socialförsäkringarna kan fungera som en alternativ försörjning. Detta har aldrig varit idén med försäkringarna. Tanken är i stället att människor inte ska behöva hamna på bar backe om något oförutsett inträffar. Den idén är viktig och måste värnas.
Det största hotet mot socialförsäkringarna är därför att systemen riskerar kollaps i och med att de dränerar staten på resurser. Då räcker inte vackra fraser långt - det krävs nytänkande och handlingskraft. Regeringen verkar sakna bådadera.