Den kvinna som anmält Julian Assange för våldtäkt utsätts nu för en grotesk och internationellt spridd hatkampanj på nätet, från personer som måste anse att somliga som misstänks för brott står över lagen. Ledarskribenten Anna Hellgren i nättidningen Dagens Arena berättade i fredags om vad som pågår. Samtidigt gör anonyma hackare sitt bästa för att angripa både svenska åklagare och de betalföretag som stoppat överföringar till Wikileaks.
Attacker mot enskilda eller mot rättsväsendet kan aldrig ursäktas. Men lika lite kan man acceptera de angrepp mot Wikileaks som organisation som de stora betalföretagen lånat sig till och som onekligen ger intrycket att man agerar för att undvika att stöta sig med politiska intressen som störs av innehållet i Wikileaks läckor. Man kan ana att många som aldrig skulle våga försöka hindra tidningar att publicera känsligt material gärna ser att själva flödet hejdas genom att finansieringen försvåras.
Det är alldeles nödvändigt att skilja på detta flöde av läckta dokument - av mycket varierande halt - och Julian Assanges person, beteende eller val av samarbetspartner. På Expressens kultursida i fredags påminner Magnus Ljunggren om att journalisten Johannes Wahlström, som slussar ut materialet, också spritt påståenden om en judisk konspiration som skulle styra svenska medier – och att materialet sprids i Ryssland av en notorisk antisemit som uppträder under namnet Israel Shamir, och därtill är Wahlströms far.
Tror man, som Assange och hans mer devota beundrare tycks göra, att allt som sker i världen beror på en amerikansk konspiration så har man inte heller någon intellektuell spärr mot att tro på andra konspirationsteorier, till exempel om en judisk sammansvärjning. Vilket bara understryker vikten av att dokument av alla slag som läcks ut underkastas normal journalistisk granskning.
Några tidigare medarbetare till Assange startar i morgon en ny organisation, kallad Openleaks, som av allt att döma vill åstadkomma just detta. Man tillhandahåller material men överlåter granskning och publiceringsbeslut till riktiga medier, med ansvariga utgivare och starkare lagligt skydd. Därmed avstår man också från att driva en egen politisk agenda. En sådan organisation skulle stå starkare mot försök till påtryckningar utifrån och inte skadas av en enskild persons paranoida världsbild.