Vem vill bli politiker?

Hot och trakasserier mot politiker får aldrig bli en del av spelets regler.

Allvarligt. Trakasserier och hot är en del av den politiska vardagen.

Allvarligt. Trakasserier och hot är en del av den politiska vardagen.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Uppsala2017-08-04 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Häromdagen lämnade Hedemoras moderata oppositionsråd Gustav Ericsson sina politiska uppdrag: ”Hot och hat mot mig kan jag hantera, men min familj ska inte behöva utså hot på grund av mitt politiska engagemang”, skrev han på Twitter.

Gustav Ericsson är långt ifrån ensam om att drabbas av hot på grund av sitt politiska arbete .I fjol lämnade Skurups socialdemokratiska kommunalråd Pierre Esbjörnsson sitt uppdrag efter att ha utsatts för ett brandattentat och tidvis tvingats ha skyddat boende och bära larm. Malmös miljöpartistiska kommunalråd Nils Karlsson meddelade i maj att han lämnar posten efter valet på grund av hot mot familjen. Alla dessa exempel på politiker som väljer att sluta handlar om män, men kvinnliga politiker är utsatta i högre grad än manliga.

Den som är förtroendevald kan svårligen göra något åt att personer känner hat. Men om politiker utsätts för hot handlar det om situationer som hen inte ska behöva tackla överhuvudtaget . Det är lätt att sympatisera med att oppositionsrådet drar en röd linje vid sin familj, men rättssamhället måste dra den redan mellan hatet och hotet.

En genomgång som tidningen Dagens Samhälle har gjort visar att trakasserier och hot är en del av den politiska vardagen för de ledande kommunpolitikerna. Också fysiskt våld förekommer, även om det är sällsynt. Vanligast är hot och trakasserier i sociala medier, per mejl och i telefonen.

Det är när politiker avgår som problemet ställs på sin spets och leder till rubriker, men problemet har flera allvarliga dimensioner. Politiker vittnar om att de blir mer tillbakadragna och försiktiga i vardagen, tänker på var de parkerar, ser till att de dagliga rutinerna är oregelbundna. När anpassningen tar sig sådana uttryck ligger det i farans förlängning att politikerna börjar anpassa politikens innehåll också, medvetet eller omedvetet. Då krymper de politiska handlingsalternativen.

De politiska partierna samlar inte lika många medlemmar som förr. Om den som överväger att kanalisera sitt samhällsengagemang partipolitiskt inte bara funderar över om det är värt det på grund av stela strukturer utan även eventuella hotbilder blir det ännu svårare att få vanliga medborgare att ta uppdrag. Politik får inte vara en sysselsättning för endast de mest hårdhudade och riskbenägna.

För en knapp månad sedan beslutade regeringen om en handlingsplan för att förebygga och hantera hot och hat mot journalister, politiskt förtroendevalda och konstnärer. Regeringen föreslår bland annat att straffbestämmelserna om olaga hot, ofredande, grovt förtal och förolämpning förtydligas och moderniseras. Det är bra, men här är det viktigt att ledande politiker föregår med gott exempel. Tonen i samhällsdebatten har hårdnat. Övertrampen är många. Det är helt enkelt dags att hyfsa debatten.

4/8 2017

Läs mer om