Vems rätt?
En strid om rätten att teckna och vidta stridsåtgärder eller en strid för rätttvis konkurrens och lägre byggkostnader? Så olika kan man beskriva konflikten i Vaxholm mellan det lettiska företaget Laval och svenska Byggnads.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Letterna har nu vänt sig till Arbetsdomstolen, där de knappast har någon chans. Arbetsdomstolen är en partsdomstol för fack och arbetsgivare, och varken facket eller byggindustrin har något intresse av konkurrens från utlandet.
Det är fortfarande oklart om EU tänker ta upp frågan så som Lettland begär. Ett preliminärt uttalande från kommissionen skulle kunna tyda på ett nej men är inte alldeles kristallklart. Den svenska regeringen anser att rättsläget är
fullständigt klart, det vill säga att EU inte har med saken att göra.
Det finns tyvärr tecken på att regeringen ser den här konflikten som en klart vinnande valfråga, där hederliga svenska arbetare kämpar för sin rätt mot lönedumpning och skumma utlänningar. En sådan valrörelse vore en olycka för Sverige. Inte minst skulle den blåsa under främlingsfientliga stämningar som tycks vara på frammarsch också i vårt land.
Det lettiska företaget har ett lettiskt kollektivavtal och vill inte teckna ett svenskt förrän lönefrågan är avgjord. Det är lätt att förstå mot bakgrund av att Byggnads kräver 24 000 kr i månadslön för de lettiska arbetarna plus mat och husrum, en lön som är högre än vad många svenska arbetare och tjänstemän har.
@3a Text:Byggnads har insett att det inte ser så bra ut och förnekar att man ställt detta krav. Tyvärr för Byggnads finns det ett mötesprotokoll, som Byggettan undertecknat, med just detta krav. Eftersom Byggnads har ett synnerligen komplicerat avtal som
varje år leder till ett 20-tal konflikter kan man förstå om letterna drar sig för att underteckna det innan lönefrågan är klar.
Det vore orimligt om lettiska företag som tar tillfälliga uppdrag i Sverige ska avlöna sina arbetare med lettiska löner. Men det är lika orimligt att kräva att ett lettiskt byggföretag ska betala mer än vad somliga svenska byggnadsarbetare får. Den rimliga lösningen borde förstås vara att utländska företag ska betala löner som ligger inom kollektivavtalens löneintervall. Det skulle i det här fallet betyda minst 18 000 kr, en lön som det lettiska företaget enligt uppgift skulle vara berett att betala.
En aspekt som alldeles har kommit bort i stridens hetta är konsumenterna. I undersökningar om varför priserna är så höga i Sverige pekas alltid på bristande konkurrens. Som exempel brukar man anföra matpriserna och byggbranschen. Inte för att det finns för få byggföretag — det vimlar av dem.
Men Byggnads starka ställning och förtjusning i konflikter har lett till att konkurrensen mellan företagen inte är särskilt stark. I stället är svartbyggen vanliga. De som klagar över höga hyror och orimliga byggpriser borde se en viss utländsk konkurrens som en klar fördel.
Visst är det bättre med kollektivavtal än med en detaljerad lagstiftning. Men världen förändras, produktionen av varor och tjäns-ter utsätts nu för allt hårdare konkurrens på världsmarknaden till konsumenternas fromma. Nog borde också byggnadsbranschen i
någon mån kunna öppnas för utländska företag på rimliga villkor?