Vetenskap kräver kritisk prövning
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Bristerna är dock, enligt de två professorer som genomfört granskningen, betydande. Idéhistorikern Margareta Hallberg vid Göteborgs universitet konstaterar att där finns påståenden som saknar empirisk grund, påståenden som motsägs av de data som redovisas, oklarheter vad gäller urval och intervjupersoner, avsaknad av alternativa tolkningar av materialet och generaliseringar från ett för litet underlag.
Statsvetaren Jörgen Hermansson vid Uppsala universitet skriver att de mest centrala resultaten i Lundgrens forskningsrapport Slagen dam saknar stöd i hennes egna eller i andra forskares data. Analyserar man tillgängliga data på nytt så borde man, enligt Hermansson, komma fram till rakt motsatt slutsats när det gäller mäns våld mot kvinnor än den som Lundgren dragit.
En del debattörer har under sommaren och hösten ifrågasatt hela idén med en oberoende granskning av Lundgrens forskning. Att granska hennes arbetssätt, metoder och slutsatser skulle till och med innebära ett hot mot forskningens frihet.
Men vetenskapligt arbete innebär ju just att det som sägs ska läggas fram på ett sådant sätt att förutsättningar, metoder och slutsatser ska kunna granskas av andra. Utan offentlighet, kritisk prövning och öppenhet för nya perspektiv förvandlas vetenskapen till dogmatik, med intellektuell stagnation som ofrånkomlig följd.
Om den kritiska prövningen i något sammanhang uteblivit kan det inte vara fel att försöka genomföra den på annat sätt. Universitetet har ett övergripande ansvar för vetenskapens trovärdighet. Granskningen sker i enlighet med universitetets interna regelverk. Enligt detta ska en granskning ske om någon misstänks för vetenskaplig ohederlighet. Oavsett vilka uttryck som används i debatten är det svårt att hävda annat än att Eva Lundgren anklagats just för detta.
Men att kritiken är allvarlig är alltså inte detsamma som att Eva Lundgren varit vetenskapligt ohederlig. Universiteten lägger därför ned ärendet och hänvisar, med rektor Bo Sundqvists ord, till en fortsatt "kritisk diskussion i vetenskapssamhället".
I detta ligger inget hot mot forskningens frihet. Inte heller hotas friheten om Lundgrens forskning, som hittills levt sitt eget liv, förs in under en annan institution. Snarare skulle väl en sådan åtgärd öka förutsättningarna för en kritisk prövning av metoder, slutsatser och perspektiv.