Vetorätt över försvaret
Det fanns en tid då socialdemokratin inte slarvade med försvars- och säkerhetspolitiken.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
De drömde inte om att släppa in försvarsfientliga, och ännu mindre kommunistiska krafter, i den centrala beslutsprocessen. De visste nämligen att försvarspolitiken måste vara så utformad att den står rycken för den största påfrestning som kan drabba ett land — nämligen ett militärt angrepp utifrån i syfte att utplåna friheten och demokratin. Rimligen roterar de i sina gravar inför det principlösa spektakel som i dessa dagar rullas upp.
Det hela började ju annars ståtligt nog, hösten 2002 efter valet, när statsminister Göran Persson hade att hitta på en motivering för att hå¨lla stödpartierna utanför regeringen sedan den borgerliga anstormningen med viss möda och gemensamma rödgröna krafter avvärjts.
Göran Persson konstaterade då att stödpartiernas negativa hållning till EU diskvalificerade dem som seriösa koalitionskandidater. Ett exklusivt samarbete med dem om försvars- och säkerhetspolitiken kunde inte komma på tal — och samverkan i regeringsställning var utesluten.
Redan då fanns det skäl att se med en viss kylig skepsis på den ståtliga retoriken från Rosenbad. Skulle verkligen partier, som i organiserad form samarbetar med regeringen om utformningen av statsbudgeten, skrapa med foten och låta ambitionerna att skaffa sig ett maximalt politiskt inflytande pietetsfullt göra halt just utanför försvarsdepartementets port?
Inte särskilt troligt — och definitivt sprack detta önsketänkande utan täckning när regeringen i förra årets försvarsbeslut valde den breda och bekväma vägen att göra upp med stödpartierna, i stället för att anstränga sig att nå en uppgörelse över blockgränsen — för vilken det fanns intresse bland de borgerliga partierna.
Nu visar det sig att detta samarbete, tydligen i samband med årets budgetförhandlingar, fördjupats dithän att miljöpartiet och vänsterpartiet i praktiken fått vad som måste betecknas som en vetorätt över
försvarspolitiken.
I den "interna överenskommelse", som regeringen ville hålla hemlig men miljöpartiet lagt ut på sin hemsida, står klart och tydligt att "samarbetspartierna skall vara överens" om flygteknikutvecklingen, försvars-maktens budgetunderlag och åtgärder med anledning av förestående översyn av försvarsmaktens "operativa förmågor". Tala om vetorätt!
I dag finns inget omedelbart militärt hot mot Sverige i närområdet, som det gjorde på det kalla krigets tid. Men Ryssland förblir ett frågetecken, bl a med en aggressivare attityd mot Finland med upprepade kränkningar av finskt territorum från ryska stridsflygplan på senare tid. Vilken beredskap, om någon, har vi för en försämrad hotbild i närområdet?