Det behöver inte uppfattas helt bokstavligt. Det är knappast troligt att IS har ett centralkommando som beordrar attacker av detta slag - i Nice, Bryssel, Berlin, eller London. Mer troligt är att enskilda personer eller mindre grupper som identifierar sig med IS genomför attacker av en typ som IS rekommenderat.
En av IS ledare, Mohammed al-Adnani, uppmanade 2014 sympatisörer i västvärlden att slå till mot ”otrogna”, i synnerhet polis och militär där de befinner sig – i stället för att resa till det självutropade” kalifatet”.
Fortsättningen på detta uttalande har citerats ofta: ” Om ni inte kan få tag i en bomb eller en kula, så slå in hans huvud med en sten eller slakta honom med en kniv, eller kör över honom med din bil, eller knuffa honom från en hög plats, eller kväv, eller förgifta honom.” Det är precis det som gärningsmännen bakom attackerna i Frankrike, Tyskland och nu Storbritannien har gjort.
Adnani , som själv dödades 2016, pekade särskilt ut Frankrike och Storbritannien som lämpliga mål. Frankrike har drabbats hårt, medan Storbritannien inte har utsatts förrän nu. Brittisk polis och säkerhetstjänst anses däremot ha avvärjt ett tiotal liknande attacker under de senaste två åren. Talespersoner för den brittiska säkerhetstjänsten menar att IS saknar den typ av nätverk i Storbritannien som man haft i Frankrike och Belgien, vilket gjort landet till ett svårare mål att angripa.
I detta fall finns uppgifter om att förberedelser utförts av en IS-sympatisör just från Belgien. Det understryker kraftigt vikten av samarbete och snabbt informationsutbyte mellan Europas länder. Att Storbritannien lämnar EU kan inte få bli ett hinder för den effektiva samordning som är nödvändig.
I takt med att IS förlorar allt mer territorium i Mellanöstern så har uppmaningarna att slå till mot mål i väst upprepats. De måste tas på största allvar. Utan högt kvalificerat och professionellt polisarbete skulle betydligt fler attentat sannolikt ha genomförts. Polisen och säkerhetstjänsten måste lyckas hela tiden, men ur terroristernas synvinkel räcker det med ett enda framgångsrikt attentat för att man ska anse sig ha uppnått något av det man vill åstadkomma: att sprida skräck och splittring i de länder som attackeras.
Det kommer aldrig att gå att förebygga alla mordiska illdåd, vare sig i Storbritannien eller i andra länder. Och alla dåd utförs inte av IS-sympatisörer eller av rivalen al-Qaida som låg bakom attacken i Londons tunnelbana 2005. IRA:s terror ligger längre tillbaka, men under folkomröstningskampanjen förra året mördades en parlamentsledamot av högerextremist. För britterna som för oss andra är det viktigaste försvaret att hålla ihop om demokratiska värden och ett civiliserat samhällsliv.
Håkan Holmberg