Eftersom regeringspartierna inte har egen majoritet i riksdagen och Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna alla har sagt tvärt nej, så är det alltså Miljöpartiet som avgör. Och Miljöpartiet ställer ett villkor: Sverige ska begära ett permanent undantag mot deltagande i euron.
Innebörden i paktens regler, som ännu inte är färdigförhandlade, är att de länder som inte har euron kan gå med i pakten utan att behöva acceptera paktens beslut men får bara sitta med på ett toppmöte per år.
”En biljett att sitta på läktaren och med en teaterkikare att titta ner”, kommenterar Håkan Juholt.
Det ligger någonting i det, men statsministern vill ta till vara alla möjligheter att påverka och bli informerad. Och eftersom medlemskap i pakten för icke-euroländer inte innebär några tvingande regler anser han att fördelarna överväger.
Folkpartiet, det mest EU-vänliga partiet, har sagt ja från början, och de andra regeringspartierna har anslutit sig senare. Men eftersom paktens regler faktiskt ännu inte är slutgiltigt fastställda, har statsministerns lite tveksamma linje varit den mest realistiska.
Håkan Juholt sa nej till svenskt medlemskap i pakten innan han ens visste vad den innehöll, så där har väl regeringen inte så mycket att hämta. Vänsterpartiets nej är absolut och är grundat i partiets långvariga motstånd mot EU, så där finns heller inga möjligheter. Men Miljöpartiet har intagit en avvaktande attityd och det är där regeringen uppenbarligen tänkt hämta sitt stöd för ett ja.
Men nu ställer alltså Miljöpartiet ett villkor: Definitivt nej till euron. Kan regeringen gå med på det? Det är inte realistiskt, säger finansministern. Och det har han rätt i.
Svenska folket har sagt nej till euron i en folkomröstning. Självfallet kan Sverige inte gå med i eurosamarbetet utan ett ja i en ny folkomröstning. Men att begära att EU gör en särskild regel för Sverige är orimligt. När euron någon gång i framtiden har stadgat sig och fått acceptabla regler bör Sverige gå med.
Att säga nej kan innebära att Sverige som enda EU-land – utom Storbritannien – står utanför pakten, även om flera länder nu börjat knota över reglerna. Britterna klarar att stå ensamt med sin stora finansiella sektor och sin internationella ställning. Men Sverige är för litet. Varför ska bara vårt land – förutom Storbritannien – stå ensamt i Europa?
Så om reglerna för europakten är de rätta bör Sverige gå med i pakten utan att binda sig för ett evigt nej till euron. I den här frågan bör regeringen inte vika sig även om det kan kännas svårt med ett nederlag i riksdagen.
Hellre ett tillfälligt nej till pakten än permanent utanförskap.