En tisdagskväll i Gottsunda/Valsätra i slutet av april, strax för 19.00. Det är vindstilla, på fotbollsplaner och gräsmattor pågår barnaktiviteterna, hundägare möts och samtalar. Björkarnas knoppar är precis på väg att spricka ut i grönska. En skicklig poet skulle kunna göra hela situationen rättvisa.
Det är en underdrift att säga att idyllen stördes av det knattrande ljudet. På håll lät det som om någon var tidigt ute och testade valborgssmällare. Ganska snart gick djungeltelegrafen, avspärrningarna sattes upp vid skogspartiet mellan Spinnrocksvägen och förskolan. Poliser med maskingevär genomsökte området och snart hördes helikoptern, att annat ljud som invånarna i området har fått vänja sig vid.
Det som hänt var att fyra personer setts springande från Bandstolsvägen ned mot grönområdet, och att en av dem sedan skottskadats och förts till sjukhus. Det var den tredje skjutningen i Uppsala på bara en månad.
Om detta hade hänt för tre-fyra år sedan hade möjligen polisen stått handfallen och hela området försatts i chock. Alla barn hade hållits inomhus för en tid. Det går naturligtvis inte att veta men det är uppenbart att Uppsalapolisen jobbar mycket snabbt och effektivt när sådant här händer numera. Tre personer kunde också gripas och anhållas redan på tisdagskvällen, misstänkta för mord- eller dråpförsök.
Polisen fanns snabbt på plats och de fanns kvar efteråt. ”Det är dels för att försöka säkra ytterligare spår i ärendet men även för att skapa trygghet genom att visa att vi finns tillgängliga”, säger Linda Wideberg till UNT. Hon konstaterar också att det inte finns någon anledning för allmänheten att oroa sig.
Uppsalapolisen sköter sig utmärkt, under ledning av den numera riksbekante Jale Poljarevius. Det är bara att hoppas att han får rätt, att polisen vinner striden mot de kriminella gängen. Att Uppsalaborna börjar vänja sig vid polisnärvaro är bra, men själva anledningen till närvaron får vi aldrig vänja oss vid.