Vi måste sluta vänja oss

Uppsala2009-06-13 00:01
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Sedan ett antal månader tillbaka trängs Botaniska trädgårdens södra del där den bland annat det tropiska växthuset ligger med den nya pedagogiska kolossbyggnaden som är under uppförande. Upprörande att Botan begränsas så mycket, tyckte jag, när beslutet togs. Ännu mer upprörande blev det när man insåg hur gigantiskt det nya Pedagogikum skulle bli.
Till min stora förvåning tyckte jag vid ett besök i Botan häromdagen att den tropiska trädgården och pedagogernas jättebygge samsades riktigt bra. Byggnadens utformning med en stor öppen gård gör att Botan på den sidan blir en inbjudande förlängning av pedagogernas öppna plats.
Men så skakade jag på huvudet och började inse att jag nog fallit offer för ett vanligt fenomen i stora expanderande städer. På åtskilliga platser i staden har tomma ytor berikats av bebyggelsen men det finns också exempel på motsatsen. När nybyggenskap rimmar illa med de byggnader som redan står där går protestens vågor höga. Så småningom mojnar kritikstormen och man börjar lite till mans vänja sig vid stadens nya utseende. Så blev det ju till exempel med det nuvarande Åhlénshuset vid Stora torget. Tårtpappersfasaden som upprörde staden i början på 1960-talet upprör väl ingen i dag.

Detta är den stora faran. Ty det spelar faktiskt roll hur en stad ser ut, vilka byggnader som finns och hur den samlade miljön ser ut. Stadsmiljön påverkar alla som rör sig där. Är den inbjudande och välkomponerad berikar den betraktaren, är den hafsigt hopkommen eller brutal och okänslig påverkar det åskådaren negativt.
I den artikelserie om Stockholms stadsbild som pågår i Svenska Dagbladet understryker arkitekturprofessorn Fredric Bedoire behovet av en aktiv opinion i stadsbyggandet. I Uppsala borde man använda sig av den stadsbyggnadskompetens som finns. Professionella stadsplanerare, landskapsarkitekter med flera vet vilka faktorer som åstadkommer den goda staden - och vilka som motverkar den.
I Uppsala verkar det som om den kompetensen förpassats ut i periferin. Det förefaller mera vara stundens ingivelse och en rik flora av olika byggföretag som för närvarande styr stadens utbyggnad. Ett sammanhållande perspektiv saknas.
Hade det funnits så hade också den inbjudande miljö som jag upplevde vid Pedagogikums västra sida och tropiska trädgården vägts mot den trista anblick som hela den gamla Botaniska trädgården, med tillägg av pedagogbyggnaderna, erbjuder från Uppsala slott och det pedagogiska centrumet skulle ha fått en känsligare utformning.
Och ett samlat perspektiv hade lett till totalstopp för angreppet mot det gamla Pedagogikum, d v s Seminarieträdgården på Luthagen, där ett byggföretag tänker bygga flerfamiljshus. Jag vill inte vänja mig vid flerfamiljshus där så länge som en replik av Goethes Gartenhaus i Weimar pryder omgivningen.
Läs mer om