Vi tar det punkt för punkt
För det första: Tre förslag krävs för att åtgärda bristerna på bostadsmarknaden. För det andra: Det krävs ordentliga satsningar av olika slag för att resultat ska åstadkommas och sådana kommer att presenteras längre fram.För det tredje: Sammantaget gör dessa tre punkter att vi har gott hopp om att åtgärda problemen inom kort.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Punkt ett handlar om att "vi" ska "bygga nytt i en takt som möter människors behov" vilket kräver "långsiktiga spelregler". Ministern låter oss veta att "ett arbete med detta pågår" och att det hela snart ska resultera i ett förslag. För tydlighets skull: Det första förslaget handlar alltså om att regeringen snart ska komma med ett förslag.
Punkt två berättar att "vi" ska "bygga om, bygga billigare och bygga energismart". Eftersom Mona Sahlin är minister undrar man måhända om regeringen planerar att starta ett byggbolag.
Men så ligger det naturligtvis inte till. "Vi" betyder i detta fall "byggsektorn", som står inför en "stor utmaning" där"branschen måste agera kraftfullt". För säkerhets skull utlovar Mona Sahlin också ett "nationellt program", som ska se till att "vi" bygger mer energismart. Inte heller detta förslag finns färdigt i dag, utan ska presenteras senare.
Punkt tre är tydligt inspirerad av punkt två. Även här är det nämligen dags för ett "nationellt program". Men denna gång handlar det om hur bostadsområdena ska kunna utvecklas och segregationen ska brytas. Detta är onekligen ett område Mona Sahlin borde vara väl insatt i, med tanke på att hon innan hon fick sin nuvarande titel var demokrati- och integrationsminister. Hon har även ansvarat för regeringens så kallade storstadssatsning, som startades 1998 för att bryta just segregationen.
Nu vill Mona Sahlin sätta upp målet att en upprustning i förortsområden ska ha påbörjats senast 2010. Man noterar snabbt två saker. Dels är tidpunkten lämpligt nog inte bara bortom nästa riksdagsval utan även bortom nästnästa. Dels underkänner Sahlin indirekt regeringens egen politik.
Socialdemokraterna har styrt Sverige i över ett decennium och storstadssatsningen har pågått i sju år. Ändå är det först efter ytterligare ett "nationellt program" och ytterligare några år som förbättringar är att vänta.
I punkt fyra är det äntligen dags för ungdomarna. Deras bostadssituation måste också förbättras. Mona Sahlin har letat länge i åtgärdshögen och hittat en — nationell samordnare! Hon ska "kartlägga" situationen och "se över" vilka åtgärder som behövs. Naturligtvis får hon god tid på sig, ända till december 2007 — långt bortom nästa riksdagsval.
Som femte punkt slår samhällsbyggnadsministern fast att diskriminering är oacceptabel. I det är det bara att instämma. Mona Sahlin, som alltså är minister på statlig nivå, tror att det hela blir bättre om man skärper lagstiftningen för kommunerna. Ett förslag kommer — inom kort.
Under punkt sex meddelas att de allmännyttiga bostadsföretagen har en "nyckelroll" i bostadspolitiken. Socialdemokraterna vill därför slå vakt om allmännyttan. Men nu får det vara slut på nationella program och nationella samordnare, tycks Mona Sahlin tänkt. Bäst att tillsätta en gammal hederlig utredning som ska "se över villkoren" för allmännyttan.
För att sammanfatta: Regeringen har ett bostadspolitiskt program i sex punkter. Det går ut på att, i framtiden, presentera olika förslag. Bland dessa ingår två nationella program, en nationell samordnare
och en utredning.
Avslutningsvis skriver Mona Sahlin att "svensk bostadspolitik har varit lyckosam" och att det är bra att väljarna får se "de tydliga alternativ som finns också inom bostadspolitiken". I det sistnämnda kan man inte annat än hålla med.