Så har NATO slutligen tagit bladet från munnen gällande den svenska bordningsstyrkan till Libyen. ”Vi vill inte ha några svenskar på skeppet!” - men formulerat på ett mer diplomatiskt språk. Hur kunde Sverige hamna i den pinsamma situationen att vi blir nobbade?
Trots att NATO uttryckligen bad om just stridsflygplan snurrade Håkan Juholt (S) till det och krävde slutligen en bordingstyrka till sjöss. Man kan riktigt se framför sig hur Juholts medarbetare frenetiskt letade efter någonting annat som NATO skulle vilja ha, vad som helst.
När regeringen, MP och S så enades om en kompromiss ingick alltså en bordningsstyrka, för att inte Juholt skulle tappa ansiktet.
Senast den 4 juni hävdade Juholt med stor bestämdhet att det fanns ett hemligt dokument, en bristkatalog, som NATO skickat till regeringen där de beskrev vad de ville ha hjälp med, egentligen. Det är förstås svårt för journalister att granska hemliga dokument, men nog lät det ganska suspekt.
Och nu har alltså NATO sagt tack, men nej tack, eftersom det finns juridiska och praktiska problem med att ha den svenska bordingstyrkan på båten. Oavsett vad som stod i det hemliga dokumentet står det nu klart att det inte var utifrån NATO:s prioritering som S agerade. Tråkigt att en fråga om liv och död för många libyer får handla om Håkan Juholts prestige.
Vi vill inte ha er här!
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.