Svenskarna känner sig allt tryggare. Risken att bli utsatt för brott är liten och vi sitter gärna ute på gården och grillar till sent på kvällen i förorten. Detta stämmer inte alls med den bild som oftast förmedlas i medier. Till och med rutinerade utredare på Brå (Brottsförebyggande rådet) säger sig vara förvånade över resultaten i den senaste undersökningen.
Polisens statistik över anmälda brott är lite fyrkantig och kan ge en skev bild av tryggheten i landet. Rubriksättare kan till exempel välja att fokusera på antalet brott. Och egendomsbrott som cykelstölder kan visserligen göra oss både arga och ledsna, men betyder långt ifrån lika mycket för tryggheten som till exempel våldsbrott. Dessutom kan sådant som ny lagstiftning och förändringar av anmälningsbenägenheten ge stort genomslag i statistiken.
Då är Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) ett bättre mått. Med 14 000 telefonintervjuer får man en god indikator på läget i landet. Och NTU 2010 visar att tryggheten har ökat. Till exempel svarar nu endast 15 procent att de känner sig otrygga när de går i sitt bostadsområde sent på kvällen. År 2005 var andelen 21 procent. Det är förvånande då de intervjuade, liksom Brå:s utredare, de senaste åren matats med bilder och texter om bilbränder och gängkriminalitet.
Att man ändå tagit till sig den negativa bilden är tydligt då 75 procent av de tillfrågade upplever att brottsligheten i samhället ökar, medan statistiken visar att den står stilla. 30 procent säger till och med att den ”ökar kraftigt”. Men när frågorna konkretiseras och handlar om den egna oron att utsättas för brott, då har i stället trygghetskänslan ökat.
Det bör sägas att otryggheten fortfarande är för stor. Det är inte acceptabelt att 15 procent inte gärna går utanför dörren på kvällen. För grupper som kvinnor och invandrare är siffran högre än så. Men den minskar för alla grupper och det är viktigt att också ge en motbild. Det är ju inte bara kriminaljournalistiken som tjänar på oron. Ett av Sverigedemokraternas recept på framgång är just att underblåsa oron i förorterna, att med statistiska grepp visa på effekter av det man kallar massinvandringen.
En annan viktig del av undersökningen är att förtroendet för polis och rättsväsende ökar, från 54 till 61 procent. Även här kan man vända på saken och uppröras över att nästan halva befolkningen inte har förtroende för ordningsmakten. Men tendensen är viktig.
Under flera decennier har ledordet för polisen varit att synas mer och att samverka lokalt med skola, socialtjänst och bostadsbolag. I samband med oroligheterna 2009, bland annat i Gottsunda och Stenhagen i Uppsala, blev detta mer akut. Undersökningen från Brå kan ses som en signal om att man är på rätt spår. Men mycket återstår att göra. Trygghet är en bräcklig vara och det enda som hjälper är att oförtrutet motarbeta utanförskap och främlingsrädsla.