Viktiga trendbrott
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Ingen som följde förra årets valrörelse kan ha missat debatten om de olika sätten att mäta arbetslöshet. Ams och den dåvarande socialdemokratiska regeringen föredrog att tala om "öppet" arbetslösa. Genom arbetsmarknadspolitiska program och andra åtgärder gick det då att hålla nere arbetslösheten, utan att det nödvändigtvis resulterade i fler jobb. Räknade man på samma sätt som EU:s statistikbyrå Eurostat, för att kunna jämföra med andra länder, visade det sig att den svenska arbetslösheten var betydligt högre. Moderaterna använde en väldigt bred definition för att beräkna "det totala utanförskapet" och fick fram en ännu högre siffra.
Detta bollande med siffror skapade förvirring, men satte också ljuset på något som det dittills talats tyst om. Olika program ledde inte nödvändigtvis till att människor fick det bättre. I stället skyfflades man från den ena åtgärden till den andra, från en statistisk kolumn till nästa.
Samtidigt som Göran Persson skröt om hur den öppna arbetslösheten halverades mot slutet av 1990-talet sköt sjuktalen i höjden. Några år senare visade statistiken att människor blev friska, men då steg i stället arbetslösheten. Även i mindre skala uppstod samma fenomen, till exempel när förtidspensioneringarna ökade samtidigt som sjukskrivningarna minskade.
Helhetsbilden presenterades av Statistiska centralbyrån. De räknade helt enkelt ut hur många personer i arbetsför ålder (20-64 år) som försörjdes av någon form av sociala ersättningar - a-kassa, socialbidrag, sjukpenning eller förtidspension. Ända sedan krisen i början på 1990-talet har det rört sig om över en miljon människor.
Nu märks alltså ett trendbrott. Eller snarare två. Statistiken visar att såväl antalet sjukskrivna som antalet arbetslösa sjunker. Dessutom spår Konjunkturinstitutet i sin prognos att antalet personer som försörjs av någon form av bidrag i år sjunker under miljonstrecket, och fortsätter sjunka även under 2008.
Detta kan inte enbart förklaras med att konjunkturen just nu är god - ekonomin har gått upp och ned flera gånger de senaste femton åren. Snarare beror det på att reglerna har stramats upp. Många blev upprörda när Alf Svensson inför valet 2002 tog bladet från munnen och hävdade att det förekom fusk och överutnyttjande i till exempel sjukförsäkringen. Men i dag förtjänar han ett erkännande. Redan den förra regeringen insåg motvilligt att det krävdes en uppstramning av regelverket för att bromsa den skenande utvecklingen. Tidigare fick ingen nej till sjukpenning. Fortfarande är det så att nästan alla beviljas sjukpenning. Men 1-1,5 procent får avslag, och redan medvetenheten om detta tycks ge effekt.
Alliansregeringen kan glädjas åt dessa trendbrott. Den nya jobbpolitiken, men stramare a-kassa och satsning på exempelvis nystartsjobb ger positiva effekter på arbetslösheten. Men efter att ersättningsnivåerna i a-kassan har sänkts är det nu ekonomiskt mer fördelaktigt att vara sjukskriven än arbetslös. De senaste femton årens erfarenhet säger att detta kommer leda till fler sjukskrivna. Regeringen måste därför hålla ett noggrant öga på utvecklingen, så att den positiva utveckling vi nu ser inte bryts.