Vägen från diktatur till demokrati är inte enkel. Att avsätta den gamla regimen är bara första steget i den snåriga vägen mot folkstyre. Det stora testet kommer först senare. Utmaningen är inte hålla ett första demokratiskt val, utan ett andra, och att respektera och inkludera andra röster i det nya styret.
Egypten har tagit det första steget bort från diktatur. Efter att diktatorn Mubarak störtades i början av 2011 har val hållits och landet har nu en demokratiskt tillsatt president, islamistiska Muslimska Brödraskapets Muhammad Mursi. Förhoppningsvis fortsätter landet att utvecklas i demokratisk riktning, men många frågetecken återstår. Mursi har utökat sina maktbefogenheter vilket lett till våldsamma protester. Han har också forcerat fram dagens folkomröstning om en ny författning.
Det var från början tänkt att omröstningen skulle ske under en och samma dag, men många domare vägrar att övervaka omröstningen, som en protest mot hur författningen har arbetats fram. Omröstningen kommer därför att ske i två etapper. I dag röstar Kairo, Alexandria och ytterligare åtta regioner. En vecka senare röstar den andra halvan av landet.
Sättet som författningen har tagits fram på, Mursis utökning av sina befogenheter och hur demonstrationer och oppositionens protester har hanterats, väcker frågor om vart Egypten är på väg. Vad för slags Egypten drömmer Mursi om? Skulle han acceptera att släppa ifrån sig makten vid en framtida valförlust? Det sätt som han hittills har agerat på inger tyvärr inte förtroende.
Författningsförslaget har tagits fram av en kommitté dominerad av islamister. Det kritiseras hårt av den sekulära och liberala oppositionen för att det försvagar mänskliga rättigheter, kvinnors och religiösa minoriteters rättigheter och rättsväsendets oberoende. Många av formuleringarna är så luddigt utformade att de skulle kunna betyda vad som helst. Oppositionen fruktar att detta ska användas av president Mursi och hans anhängare för att vrida egyptisk lagstiftning i islamistisk riktning. Därför är protesterna så kraftiga, därför uppmanar oppositionen Egyptens medborgare att rösta nej till förslaget i dag och nästa vecka.
Det är Mursis svar på detta som ger orsak till oro. I stället för att gå oppositionen till mötes, till exempel genom att senarelägga folkomröstningen och under tiden omarbeta författningsförslaget, vägrar han att ge med sig. Mursi säger sig vilja skapa stabilitet i ett oroligt Egypten. Han säger sig vilja skapa ett system där makten delas mellan presidenten och ett folkvalt parlament. Det är svårt att ifrågasätta, däremot går det i högsta grad att ifrågasätta hans tillvägagångssätt – och hans demokratiska instinkter.
En konstitution måste ha ett brett folkligt stöd och en demokrati måste ge utrymme för ett brett spektrum av åsikter. Därför bör vi hoppas att det egyptiska folket röstar nej till författningen. Det vore första steget till en stat som är stabil och där de styrande förstår att dela med och lämna ifrån sig makten.