Drömmen är förstås en internationell skatt på utsläpp av koldioxid, som alla länder enats om. Men så blir det inte. Utvecklingsländerna anser att det är industriländerna som ska vidta åtgärder. Kina satsar stort på kol som är den värsta nedsmutsaren av alla energislag.
Värst när det gäller utsläpp per invånare är USA som står för en fjärdedel av all världens utsläpp. President George W Bush har nu kommit så långt att han inser problemet, men han vill inte göra något. Däremot har åtskilliga delstater kommit betydligt längre, inte minst Kalifornien. Och alla utgår från att med en demokratisk kongress och sannolikt en demokratisk president om mindre än två år kommer USA att engagera sig betydligt mer.
EU är förstås en nyckelfaktor. Om EU kunde ena sig om effektiva åtgärder skulle det faktiskt få effekt. Men det ser ut att bli svårt. Alla länder slår vakt om just sin specialitet, om det nu är stora bilar, sin industri etc.
Att återgå till gamla tiders samhälle är ingen lösning visar rapporten från FN:s klimatpanel med all tänkbar tydlighet. Politisk detaljstyrning fungerar inte heller. Erfarenheterna från kommunismen är övertygande. De kommunistiska länderna i Östeuropa var sin tids värsta nedsmutsare av miljön. En god ekonomisk tillväxt är tvärtom en förutsättning för effektiva miljöåtgärder.
Inte minst Sverige har visat att det går. Sedan 1990 har den svenska ekonomin vuxit med 30 procent samtidigt som utsläppen av växthusgaser har minskat med 7 procent. Det är mer än vad de flesta andra länder lyckats med. Också Storbritannien har lyckats kombinera tillväxt med en framgångsrik politik mot växthusgaser. Det går inte att svälta sig till minskad uppvärmning på jorden.
Sverige måste gå i spetsen, brukar politikerna framhålla, men inte för att det på något sätt skulle minska uppvärmningen av jorden. Vårt land är alldeles för litet för en sådan effekt. Vad man är ute efter är att Sverige skulle kunna visa på lösningar som kan kopieras av andra. Men det gäller att veta vad man ska satsa på.
Socialdemokraterna, som i brist på ledning nu tycks hoppa på precis vad som helst, skäller oavbrutet på regeringen. Hittills har miljöminister Andreas Carlgren lyckligtvis stått emot. Tålmodigt svarar han varje gång att han först vill utreda förutsättningarna. Nästa år kommer förslagen.
Att det är bra att veta effekterna av det man föreslår visar erfarenheterna från Holland. Där beslutade man att satsa miljarder på "gröna" bränslen, huvudsakligen palmolja från Indonesien och Malaysia. Resultatet förvandlade Indonesien till världens tredje största miljöbov efter USA och Kina, eftersom produktionen av palmolja kräver konstgödsel på enorma ytor. Holland ändrar nu sin politik.
När man bestämmer sig för vad som är miljövänligt gäller det att titta på hela kedjan. Så här års är en spansk tomat mer miljövänlig än en svensk, trots den långa transporten med flyg. Det beror på att växthus är väldigt energikrävande. Kritikerna av en svensk storsatsning på etanol hävdar att det går åt nästan lika mycket energi att producera etanol som man får ut av den.
En framgångsrik variant är att kombinera fjärrvärme, el och pellets vid samma anläggning. Eller kanske borde vi hellre ta bort tullen på den billiga och energieffektiva etanolen från Brasilien, så som Kommerskollegium föreslår. Den tullen håller olönsam produktion under armarna, anser Kommerskollegium.
Eftersom det är forskning och ny teknik som ska lösa problemen är det oklokt att politikerna bestämmer sig för en viss lösning och därmed avvisar andra. I stället bör politikerna koncentrera sig på att slå fast ett mål och sedan se vad forskning och marknad kan hitta på. Miljöministerns förslag att den trafik som förorenar mest också ska betala mest är rätt väg.
Gunvor Hildén | Fristående kolumnist
gunvor.hilden@comhem.se
gunvor.hilden@comhem.se