Vilket hot är störst?

Vilken är den viktigaste miljöfrågan? De flesta skulle nog svara att mänsklighetens ödesfråga i dag är att snabbt och drastiskt minska koldioxidutsläppen så att växthuseffekten begränsas. För det energipolitiska etablissemanget i Sverige är dock det viktigaste av allt att avveckla kärnkraften.

Uppsala2004-04-06 10:20
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är en rent snurrig prioritering som går helt på tvärs med sunt förnuft och logik. Likväl är det den gräns inför vilken debatten, hittills, gjort halt. Utfallet av en folkomröstning för snart ett kvartssekel sedan — med övertaktiskt utformade alternativ och hårdraget tolkat utfall — har fått tjäna som förevändning för att lägga locket på.
Parallellen med Natofrågan är slående. Även i den frågan tilläts slentriantänkande och konservatism att bromsa debatten, trots att de yttre förutsättningarna för Sveriges politik förändrats flera år tidigare. Även i den frågan var det folkpartiet som till slut rev undan vanetänkandets dimridåer.

För energifrågans del sker det i en på söndagskvällen presenterad rapport från folkpartiets energipolitiska arbetsgrupp, som leds av 1:e vice partiordföranden Jan Björklund. Folkpartiet vill helt enkelt stoppa avvecklingen av kärnkraften. Barsebäck 2 skall inte avvecklas — och Barsebäck 1 skall återstartas. Dessutom vill folkpartiet avskaffa det nuvarande lagförbudet mot nybyggnation av kärnkraftverk, vilket öppnar för möjligheten att uppföra något eller några nya kärnkraftverk under de kommande 20—30 åren.
Folkpartiet tycker, av två skäl, att folkomröstningen från 1980 är överspelad. För det första är det nu så länge sedan att en mycket stor del av dagens väljarkår inte hade rösträtt då.
För det andra, och viktigare, är de förutsättningar som folkomröstningen byggde på i väsentliga avseenden förändrade.

"Vad skall väck? Barsebäck. Vad skall in? Sol och vind". Så skanderades slagorden i demonstrationerna inför folkomröstningen. Barsebäck är förvisso fortfarande aktuellt, men alternativen till kärnkraften är inte längre sol och vind, annat än på marginalen. Alternativen är i dag, ytterst handfast, fossila bränslen. Oljekraftverket i Stenungsund skall enligt planerna byggas ut och återstartas och i Malmö skall ett gaskraftverk uppföras. Enbart dessa bägge anläggningar beräknas släppa ut nästan fyra miljoner ton koldioxid per år, motsvarande en ökning av utsläppen i storleksordningen 8 procent.

Invändningarna lär komma som brev på posten — och är inte så svåra att förutse. Utöver kritik mot att folkomröstningen körs över kommer kärnkraftens olycksrisker och avfallsproblem att dras fram.
Och sant är att även kärnkraften har sina nackdelar. Men sant är också att den tekniska utvecklingen leder till ständigt förbättrade och förfinade säkerhetssystem — och forskningen kring den s k transmutationstekniken öppnar också för en framtid där radioaktiviteten hos avfallet kan reduceras från
100 000-tals år till omkring 1 000 år.
Är det verkligen den klokaste möjliga miljöpolitiken för de närmaste decennierna att avveckla kärnkraften?
Läs mer om