Vill vi ha blod på lakanet?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Eller stod i imperfekt. För med de senaste decenniernas invandring har vi fått oskuldskulten i retur. Och den upprätthålls med landstingets goda minne: för den som inte vill gå till en privatklinik erbjuder sig Stockholms läns landsting att för bara 260 kronor upprätthålla ett oacceptabelt kvinnoförtryck. Det är nämligen vad det kostar för att på kirurgisk väg återställa en kvinnas "mödomshinna".
Det är kravet att kunna visa upp blod på bröllopslakanet som driver kvinnorna till operationsbordet. En kvinna som är oskuld är mer hedervärd än någon som har haft sex före äktenskapet; mannen ska belönas med en jungfru, inte en slampa. Men att man inte blöder betyder ingenting, en kvinna kan ändå vara oskuld - eftersom hinnan inte finns!
Att privatkliniker länge har utfört ingrepp av det här slaget är ingen hemlighet - och kanske inte heller någonting att yvas över. Varje privatpraktiserande läkare måste själv få avgöra om ingreppet strider mot hans eller hennes värderingar. Men i Svenska Dagbladet avslöjas att operationer av det här slaget även genomförs på Stockholms läns landstings vårdinrättningar.
Är det verkligen rimligt att landstinget ska syssla med operationer av det här slaget? Hur rimmar medeltida jungfrumystik och könsförtryck med de värden om frihet och allas lika rättigheter som är grunden i vårt samhälle? Visserligen kan man resonera om att det är ett sätt att hjälpa dessa flickor, och att alternativet, att få oskulden ifrågasatt, kortsiktigt är värre för dem.
Men det offentliga ska inte agera så att unga kvinnor blir fångar i en föreställningsvärld som vi sedan länge lämnat bakom oss. För i oskuldskulturen är mannen norm. Kvinnan finns till för mannen, men inte tvärtom. Som ett bevis för äktenskapets äkthet förväntas penetrerande sex under bröllopsnatten. Ingen tar egentligen hänsyn till vad kvinnan vill. Om hon vill ta det lugnt och vänta. Och få är starka nog att stå emot och bryta mot omgivningens normer.
Sådana är de patriarkala strukturerna. Det borde vara en självklarhet att värna jämställdheten. Den finns till för alla i Sverige, oavsett bakgrund. Men att för bara dryga tvåhundringen tillfredsställa behovet av ett blodigt lakan, det är inte att stå upp för jämställdheten.