Vinst i vården behövs
En sak är de tre partierna i den röd-gröna vänsterkartellen rörande eniga om: vinst i vården är fult. Däremot tvistar socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet om exakt hur fult det är. Miljöpartiet tycker bara att det är lite fult, socialdemokraterna att det är rätt så fult och vänsterpartiet att allt vad vinst heter är det fulaste som tänkas kan.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men det återstår för de tre kartellmedlemmarna att förklara vad det är som är så farligt med vinsten som drivkraft, och varför det är extra farligt just när det handlar om sjukvård. Vid de tre privata sjukhus som redan existerar — St Görans sjukhus i Stockholm, Lundby sjukhus i Göteborg och Simrishamns sjukhus — betalar patienterna exakt samma avgifter som till landstingsdrivna sjukhus. Det är fortfarande skattemedel som finansierar driften. Det enda sättet för ägarna att få företaget att gå med vinst är att se till att verksamheten bedrivs mer effektivt, genom mindre byråkrati, bättre personalpolitik och utveckling av behandlingsmetoder. På samma sätt som vinsten är en positiv drivkraft för Volvo och Saab att bygga bättre bilar — för att konsumenterna kräver det — bidrar vinsten till att ge medborgarna bättre vård. Det viktiga i sammanhanget är inte vem som producerar vården, utan att vi gemensamt finansierar den.
Även om den röd-gröna trion driver igenom sitt märkliga förslag att sätta stopp för privata aktörer som vill driva akutsjukhus och vissa typer av inrättningar inom primärvården innebär det inte att vinstintresset i vården försvinner.
Privata läkemedelsföretag utvecklar nya mediciner — tack vare att de får gå med vinst. Privata industriföretag utvecklar ny teknisk vårdutrustning — tack vare att de får gå med vinst. Privata sängföretag utvecklar moderna sjukhussängar — tack vare att de får gå med vinst. Listan med exempel på hur privata vinstintressen förbättrar olika inslag i vården kan göras lång.
Åtminstone miljöpartiet verkar vagt medvetet om detta. De gröna säger sig nämligen vara "stolta" över att en "delegation" ska tillsättas för att underlätta för småföretag att jobba inom vården. Men partiets önskan att efter nästa val få några ministerposter väger tydligen så tungt att man är beredd till i stort sett vad som helst för en uppgörelse med regeringen.
Värre är det för vänsterpartiet. Enligt dem är stopplagsförslaget inte tillräckligt långtgående. Därför krävs fortsatta förhandlingar, eventuellt på partiledarnivå.
På ett eller annat sätt kommer nog regeringen se till att en stopplag läggs fram till riksdagen. Ur ett vårdperspektiv är det svårt att se hur någonting positivt skall kunna komma ur ett sådant förslag. Politiskt går det dock att finna en ljuspunkt, nämligen att regeringsalternativen inför det kommande valet blir än tydligare. En splittrad vänsterkartell som hellre än att ta itu med verkliga problem väljer att fäktas med vinstens väderkvarnar ställs mot en sammansvetsad allians som vill förnya och förbättra den svenska vården.