Visa ut Berlusconi!
Vi tänker oss ett land som strävar efter medlemskap i Europeiska unionen. Lagom till nästa val upptäcker premiärministern att oppositionen kan tänkas vinna valet. Han utnyttjar då sin majoritet i det gamla parlamentet till att ändra valsystemet på ett sådant sätt att oppositionens chanser att verkligen få majoritet minskar avsevärt.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Italien är ett av EU:s grundarländer. Men med den premiärminister och den regering som Italien i dag har skulle landet i bästa fall få stå på väntelistan om man i dag ansökte om medlemskap.
Inför det valnederlag som hotar om några månader har Silvio Berlusconi gjort just det som EU aldrig skulle godkänna om det hände i t ex Moldavien.
Med hjälp av sin majoritet i deputeradekammaren har han drivit igenom ett helt nytt valsystem, designat enbart för att missgynna oppositionen. Oppositionspartierna bojkottade omröstningen för att så tydligt som möjligt markera sitt avståndstagande från Berlusconis manipulationer.
Valsystem kan se ut på många olika sätt. Italien hade fram till 1993 ett proportionellt system med goda möjligheter också för mycket små partier att få mandat i parlamentet.
Korruptionsskandalerna vid 90-talets början drog med sig nästan alla etablerade partier och ledde till ett nytt valsystem som skulle göra det lättare att bilda starka majoritetsregeringar. De senaste valen har skett i ett system som bygger på samma principer som det brittiska — majoritetsval i enmansvalkretsar.
Det finns flera goda principiella argument för ett proportionellt valsystem och mot majoritetsval av brittisk typ. Men det är inte det saken gäller denna gång.
Den brutala verkligheten är att Berlusconi insett att det valsystem som tidigare flera gånger gynnat honom själv denna gång kan ge kraftigt utslag till oppositionens fördel. Missnöjet med skenande budgetunderskott, växande arbetslöshet och låg tillväxt talar starkt för växling vid makten. Alltså hittar Berlusconi på ett nytt valsystem som ska neutralisera väljaropinionen.
Det nya valsystemet blir helt proportionellt, samtidigt som det uppmuntrar till valallianser genom att småpartier som ingår i allianser får mandat i parlamentet även om de själva inte kommer över spärren på två procent. Den allians som får flest
röster får automatiskt 340 av de 630 mandaten i deputeradekammaren.
Samtidigt måste alla kandidater stå på en partilista. Ska oppositionsledaren Romano Prodi, som hittills formellt varit partilös, alls vara valbar måste han alltså antingen i all hast bilda ett nytt parti eller också förmå samtliga partier i oppositionsalliansen att sätta honom själv som översta namn på sina listor. Det uppenbara syftet är att skapa konflikter inom oppositionen. Själv har Berlusconi tills vidare full kontroll över sitt eget parti och den allians där detta ingår.
Proportionella val kan mycket väl vara en bra idé också i Italien. Men ska man byta system så ska det naturligtvis, som i andra civiliserade länder, ske efter en process där både regering och opposition enas om vilka principer som ska gälla.
De många egenartade inslagen i det valsystem som nu trumfats igenom syftar däremot mycket tydligt till att om möjligt förhindra en valseger för oppositionen. Om inte senaten eller presidenten kan stoppa spektaklet så kommer Italien alltså att gå
till val med ett valsystem som är "riggat" till regeringens fördel.
Frågan om uteslutning av ett land ur EU har aldrig rests — även om den brittiska tidningen Economist 2003 hävdade att Berlusconi var olämplig som ordförande för unionen det halvår som uppdraget låg hos Italien. Det vore en lättnad för hela Europa om väljarna i Italien trotsar manipulationerna och visar ut honom. Lyckas han behålla regeringsmakten utan väljarnas stöd så bör han frysas ut av EU:s övriga ledare.