I dag, torsdag, lämnar finansminister Anders Borg (M) över regeringens förslag till budget för 2013 till riksdagen. När han ställer sig i talarstolen säger han säkert något om orosmolnen som hopar sig i eurozonen, i Nordamerika och i Japan, om lån som ska betalas och sparpaket som måste genomföras. Men, ta-dam, så icke i Sverige. Svensk ekonomi är urstark och vi ska investera för framtiden, slår han fast i ett tänkt crescendo innan han går över till budgetsiffrorna.
Effekten kommer att utebli. Alla svenskar, riksdagsledamöter inkluderade, har vid det här laget vant sig vid stark ekonomi. Utgångspunkten är given, nu vill vi diskutera vad pengarna ska användas till i stället. Knappt någon vet i dag hur siffrorna i statens finanser ser ut. Blir det underskott eller överskott 2012? Hur stor är statsskulden? För bara ett par år sedan, 2009–2010, fanns dessa uppgifter i det allmänna medvetandet.
Sverige satsar nu mångmiljardbelopp på infrastruktur och forskning, investeringar som ger jobb och välstånd. För att förstå vår privilegierade ställning är det värt att påpeka att länder som Storbritannien och Frankrike måste spara lika mycket (i förhållande till sin storlek) som Sverige kan spendera. Detta för att komma ner till ett hanterbart budgetunderskott om några år. Länder som Grekland, Spanien och Italien ligger naturligtvis ännu mycket sämre till.
Statsskuldens andel av BNP är ett bra mått på hur ett lands ekonomi mår, och där ligger samtliga nämnda EU-länder samt USA på över 80 procent. Sverige närmar sig 30 procent av en BNP på 3 500 miljarder kronor. Inom EU är det Rumänien och Bulgarien som ligger lägre, men dessa båda länder har en rad andra bekymmer att ta itu med.
Mantrat ”ordning och reda i statsfinanserna” uppfanns som bekant inte av Anders Borg utan av den S-regering som i mitten av 1990-talet hade att hantera finanser på samma nivå som dagens EU-genomsnitt. Men alliansregeringen har hanterat ekonomin väl och den globala finanskrisen 2008–2009, som ledde till att många ekonomier rasade ihop fullständigt, blev endast en tillfällig svacka för Sverige.
Ett tag såg regeringen ut att vilja fortsätta ned mot en statsskuld på 20 procent av BNP, men av en rad orsaker har man svängt. För det första är det nu så billigt att låna för Sverige, att det helt enkelt är dumt att låta bli. Att arbetslösheten biter sig fast på 7–8 procent, att järnvägen är i bedrövligt skick och att man nu har en trovärdig utmanare i den nya S-ledningen har säkert också bidragit till nyinriktningen.
Sverige är på väg uppåt efter finanskrisen, men vägen är bräcklig. I en öppen exportekonomi kommer det sannolikt nya bakslag. Men med det jobb som ligger bakom oss, och med fortsatt klok finanspolitik, klarar vi det också. Faktum kvarstår: den svenska ekonomin är urstark.