Socialdemokraterna vill satsa 250 miljoner om året i fyra år för en bättre havsmiljö, mindre kemikalieanvändning och åtgärder för att bromsa klimatförändringen. Det är naturligtvis bra – och förmodligen något som också de nuvarande regeringspartierna gärna skulle genomföra.
Men den egentliga nyheten i torsdags var inte miljömiljarden utan vem som presenterade den, nämligen förra statsrådet och medlemmen av EU-kommissionen Margot Wallström. Nu bekräftades att den politiska comeback som antytts är allvarligt menad. Utan att precisera sig närmare lovade Stefan Löfven ett tungt politiskt uppdrag efter valet.
Men att hantera Wallströms återkomst är inte alldeles enkelt. Många socialdemokrater ville att hon skulle bli partiledare redan när Göran Persson avgick. Persson själv behandlade henne utstuderat nonchalant, medan hon själv har en lyskraft som kan ställa Löfven i skuggan.
Också Löfvens tilltänkta koalitionspartner Miljöpartiet känner av problemet. Partiets språkrör Åsa Romson sade omedelbart att det var naivt att tro att den föreslagna miljömiljarden skulle räcka särskilt långt. Naturligtvis handlar det om revirmarkering. Ska MP sitta i regeringen så vill man under inga omständigheter släppa ifrån sig miljödepartementet till Socialdemokraterna och allra minst till en av partiets starkaste profiler.
Den naturliga posten för Wallström, om det skulle bli regeringsskifte, är posten som utrikesminister. Med meriter från EU och FN och från internationellt biståndsarbete hör hon till den krets av svenska politiker - Carl Bildt (M), Cecilia Malmström (FP), Jan Eliasson (S) - som är mest respekterade respekterade i internationella sammanhang. Däremot gjorde hon inga starka avtryck som fackminister och har varit borta från den gängse inrikespolitiken i femton år.
Löfven kan inte låta bli att ta hennes hjälp om han vill vinna valet. Men risken finns att hon får mer uppmärksamhet än han. Därför fick hon i torsdags uppträda på en sidoscen.