Genast blev det strid om Margot Wallströms ställning i EU-kommissionen. I går blev hon utsedd till kommissionär för "institutionella relationer och kommunikationsstrategi". Detta betyder tydligen på det obegripliga EU-språket att hon ska vara ansvarig för kommissionens relationer med EU-parlamentet, ministerrådet och andra EU-institutioner och dessutom sköta kontakter med medlemsländernas parlament.
Dessutom blir hon en av fem vice ordförande. Göran Persson, som krävt en "tung" post för Margot Wallström, är nöjd. Hon kommer att få en viktig roll i processen när medlemsländerna ska skriva under EU:s nya författning, tror han.
Men moderatledaren Fredrik Reinfeldt tror tvärtom att Margot Wallström bara ska föra fram vad andra beslutat. Han oroar sig för att "vårt inflytande" i EU-kommissionen kommer att minska.
Vem har rätt? Kommer Sveriges inflytande att öka eller minska? Men det är ju faktiskt inte Sveriges inflytande som ska kanaliseras genom Margot Wallström. Hennes uppgift är att representera alla de 25 medlemsländerna och se till EU:s gemensamma bästa.
Har hon fått en tung post? Sannolikt blir jobbet vad hon själv gör det till. Om hon bara framför vad andra beslutat får hon inget inflytande alls. Men sannolikt kan hon genom sina personliga egenskaper göra en viktig insats som medlare, om hon får chansen.
Visst kan man förstå den svenska politiska oppositionens besvikelse över att det sannolikt kommer att gå sammanlagt femton år innan en borgerlig politiker får chansen att bli kommissionär. Det är orimligt att det viktiga jobbet som EU-kommissionär förbehålls socialdemokrater. Men sådan är Göran Persson. Att klaga över honom är ganska meningslöst i dag.
Nu är Margot Wallström ingen nickedocka och hennes relationer med Göran Persson är som bekant inte de bästa. Hon är väl kvalificerad för jobbet som kommissionär efter fem år i kommissionen och en av de mest erfarna av alla de 25 kommissionärerna. Hon kan mycket väl få stort inflytande, inte minst därför att relationerna med ministerrådet blir avgörande för kommissionens egna möjligheter att agera.
Det är grinigt av Fredrik Reinfeldt att antyda att hennes inflytande kommer att minska i den nya rollen och att hennes position kommer att försvagas av att hon inte har de borgerliga partierna bakom sig. Det stärker sannerligen inte hennes möjligheter att göra sig gällande. Tiden får utvisa hur stort hennes inflytande i verkligheten blir.
Det viktiga är ju trots allt vilka insatser kommissionen som helhet kan göra.