Hur förvarar den amerikanska regeringen sina hemligheter – i en skokartong? Det frågade sig The Atlantics kolumnist Jeffrey Goldberg efter att sajten Wikileaks lyckats lägga beslag på, och läcka ut, ett hav av säkerhetsklassad information. Citatet återpublicerades i veckan av bland annat israeliska UD:s talesperson, Yigal Palmor. Läckan är en diplomatisk katastrof för Israels amerikanska motsvarighet, som ska ha uppmanat utlandsbaserad personal att spionera för hemlandets räkning.
Rysslands Vladimir Putin beskrivs som en röd James Bond, medlemmar av den brittiska kungafamiljen uppges göra sig till åtlöje vid utländska affärsmöten och Irans antisemitiske president Mahmoud Ahmadinejad liknas vid Hitler.
Men egentligen torde ingen bli särskilt förvånad. En stor del av diplomatins konst handlar om snaskigt skvaller om personer på höga poster, understryker Christopher Meyer, tidigare brittisk ambassadör i Washington, i Daily Mail.
Vid Wienkongressen 1814 rapporterade engelska diplomater lystet, att Frankrikes utrikesminister Talleyrand hade en kärleksaffär med sin nevös fru. Och Napoleon kallade Talleyrand för ”en liten skit klädd i silkesstrumpor”.
Läckan av det tyngre klassificerade materialet får helt andra konsekvenser. Över 28 000 av de säkerhetsklassade depescherna är relaterade till terrorism. Åratal av underrättelsearbete kan ha gått till spillo. Hela den tidskrävande och känsliga insamlings- och analysprocessen måste nu omvärderas. Den påstått demokratifrämjande sajten Wikileaks har blivit ett hot mot demokratin.
Det gäller också på individnivå. Oavsett vad man anser om USA:s krig mot terrorismen kan det inte ha undgått någon, ens rättshaveristiska hackers, att terrorister inte gör skillnad på stater och oskyldiga människor.
Redan vid den förra Wikileaks-publiceringen hotade talibanerna med att halshugga de avslöjade informanterna.
Vad känner Wikileaks grundare Julian Assange inför det faktum, att han sätter människors liv på spel? Människor som redan riskerat sina liv genom att bidra till bekämpandet av terrorism? Ingen vet. Sajtens grundare har gått under jorden. Med sin ekonomi har han råd att gömma sig. Svårare lär det vara i en afghansk bergsby.
Att Assange är efterlyst anklagad för våldtäkt i Sverige bör inte behandlas som en separat, pikant detalj. I kombination med Wikileaks brist på ansvarstagande och konsekvenstänkande vid sina avslöjanden säger Julian Assanges personliga agerande mycket om hans förvridna syn på rättvisa. Känsligt material bör naturligtvis inte förvaras i skokartonger, som The Atlantic tillspetsat uttryckte det.
Men en reform av underrättelseverksamheten kan inte växa fram under bilan. Och vem granskar granskarna? Här har grävande journalister verkligen någonting att sätta tänderna i.