Om inte polisen levererar bättre resultat senast vid årsskiftet 2016/2017 väntar åtgärder från regeringens sida. Det löftet återkom inrikesminister Anders Ygeman (S) till flera gånger under fjolåret. I går kom siffrorna för helåret 2016, hela tio procent färre ärenden till åklagare jämfört med 2015. Man får därför utgå från att ministern faktiskt har en plan för hur polisen kan förbättras.
Polisen tycksbli allt sämre på att klara sin huvuduppgift. Trenden med sjunkande brottsuppklaring fortsatte alltså året ut. Ygeman sade i en intervju i Dagens Nyheter att han ville avvakta decembersiffrorna innan han agerar. Men det saknas sannerligen inte problem inom svensk polis som oavsett statistiken kräver politisk handling.
Medborgarnas förtroende för polisen sviktar och inom kåren breder missnöjet ut sig. Under 2016 valde rekordmånga poliser att lämna sin tjänst i förtid. Samtidigt är platserna på polisutbildningen svåra att fylla.
Terrorhot, gränskontroller och växande gängkriminalitet kan till viss del förklara det ansträngda läget för polisen. Men betydligt viktigare är resursbrist, en illa genomtänkt omorganisation och slitningar mellan polisledning och polisfack.
I veckan avgick Annika Stenberg som polischef för Region Syd. Stenberg har kritiserats för toppstyrning och bristande kunskap om verksamheten. Polisförbundet i Syd krävde redan i höstas hennes avgång. Situationen i Region Syd verkar illustrera problemen med den snabbt genomförda omorganisationen: fungerande arbetslag som splittrats och poliser som dignat under administrativa uppgifter, vilket gått ut över verksamheten. Omorganisationen skulle öka polisens effektivitet men det verkar ha blivit tvärtom. Det är de här problemen som politikerna behöver ta på stort allvar.
Av polisens turbulenta omorganisation bör vi dra två lärdomar. För det första att storskaliga strukturförändringar måste genomföras långsamt så att inte fungerande verksamheter slås sönder. För det andra att den kompetens som bara långvarig yrkeserfarenhet kan ge måste tas tillvara, och att kritiska röster inom en organisation måste lyssnas på även när de säger något annat än de teoretiska modellerna för effektiv statsförvaltning.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet (9/1) uppmanar Lena Nitz, ordförande för Polisförbundet, Anders Ygeman att kalla till en nationell samling för polisyrket där fack, arbetsgivare och regering gemensamt ska verka för att ”förstärka professionen”. Politiker brukar vilja låta lärare vara lärare och freda sjukvårdsanställda från administrativa bördor. Detsamma borde gälla för poliskåren.
Anders Ygeman har välkomnat förslaget om nationell samling. Det är en bra början. Att lyssna på de kritiska rösterna är nödvändigt för den politiker som vill vända polisens kris.
Sebastian Sundel
Vik ledarskribent