Hjärtat bultar hårt och pulsen rusar. Andetagen är korta och det känns som ett tryck mot bröstet. Du står inför en grupp människor och ska prata om något som du egentligen kan bra, men hela kroppen signalerar fara och allt du har förberett är som bortblåst. Förnuftet har blivit kidnappat av rädslan.

Amygdala kallas ibland för hjärnans vakthund. Det är en del av hjärnan som spelar stor roll i vårt känsloliv, särskilt när vi blir rädda. Där finns ett larmsystem som varnar andra delar av hjärnan för faror.

Förnuftet å sin sida, sitter i pannlobens cortex. Den delen av hjärnan kan liknas vid hundägaren som stramar åt kopplet för att få pli på vakthunden, amygdala, så att den ska reglera känslorna.

Artikelbild

| Hjärna. Så här ser en mänsklig hjärna ut i genomskärning med alla sina vindlingar.

Den liknelsen gör Tomas Furmark och Mats Fredrikson, båda professorer i klinisk psykologi vid Uppsala universitet. Deras arbetsrum är belamrade av papper och böcker och ligger mittemot varandra i Blåsenhus. Nu har de trängt ihop sig i en svart minisoffa på Mats Fredriksons rum.

Forskningsområdet de ägnar sig åt kallas affektiv neurovetenskap. Det handlar om att söka efter vilka områden i hjärnan som styr våra känslor och vad det är för kemiska processer som påverkar.

– Hjärnan är både elektrisk och kemisk, säger Mats Fredrikson som har en beige plasthjärna i naturlig storlek på soffbordet.

– Hela hjärnan är ett enda stort nätverk, eller många olika nätverk. Mycket forskning i dag går ut på hur olika delar är kopplade till varandra och påverkar varandra, fortsätter han.

Artikelbild

| Tomas Furmark, professor i klinisk psykologi vid Uppsala universitet.

Vid rädsla har man sett en överaktivitet i amygdala. Den reagerar också om någon som är hungrig får se bilder på mat. En annan funktion är att avläsa känslor hos andra människor.

– Man kan säga att amygdala hjälper oss att bedöma om något är bra eller dåligt, säger Tomas Furmark.

Hos vissa personer varnar amygdala överdrivet och i onödan, till exempel vid fobier, som är Tomas Furmarks specialområde. Man tror att fobier beror på att samspelet inte fungerar mellan amygdala och de områden i hjärnan som reglerar känslor.

Positiva känslor då, hur hänger de ihop med hjärnan?

– När det gäller positiva känslor som glädje och kärlek, handlar det mycket om hjärnans neurokemi och belöningssystem, svarar Tomas Furmark.

I studier fick nykära personer se bilder på den de var förälskad i. Då såg man aktivitet i områden av hjärnan som är rika på signalsubstansen dopamin, som är med och kickar i gång hjärnans belöningssystem.

Vid ilska då?

– Man tror att amygdala är inblandat där också, svarar Mats Fredrikson.

Amygdala bildades tidigt i människans utveckling. Den tar blixtsnabba beslut, till skillnad från storhjärnan som är mer förnuftig och eftertänksam. Den brittiske forskaren Charles Darwin, som upptäckte evolutionen, menade att känslorna har formats under årmiljonerna för att de har gett oss större möjligheter att överleva. Rädsla gör att vi undviker det som är farligt. Glädje och kärlek drar oss mot det som ökar chansen för fortplantning. Känslorna motiverar oss att agera på ett visst sätt i en viss situation.

Men ibland blir känslorna ett problem. Ångestsyndrom, depression, bipolär störning och emotionell instabilitet är exempel på det som kallas affektiva störningar. Mot dem finns inga enkla behandlingsmetoder.

– Det är som gener, det finns inte en sjukdomsgen, säger Mats Fredrikson.

– Nej, det finns ingen isolerad biomarkör för varför man får ångest. Det är en kombination av faktorer – genetiska, sociala och samhället. Hjärnan är formbar och påverkas mycket av vad vi gör, tillägger Tomas Furmark.

Fobier är dock förhållandevis enkla att behandla med kognitiv beteendeterapi.

– Man har kunnat mäta med magnetkamera att amygdala är mindre efter behandlingen, berättar Tomas Furmark.

Enligt de båda psykologiprofessorerna är det till stor del genetiskt betingat hur benägna vi är att utveckla fobier och andra syndrom som är kopplade till känslorna. Man kan födas med en känslighet eller förmåga att snabbt lära in rädsla.

Flera av de system i hjärnan som reglerar känslorna sitter i pannloben. När de reglersystemen inte fungerar som de ska kan man uppleva väldigt starka och snabbt växlande känslor. Det är vad som händer hos personer med emotionellt instabil personlighetsstörning, det som tidigare kallades borderline, en folksjukdom som drabbar två procent av befolkningen. Den är tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män och man tror att den till ungefär 60 procent beror på ärftlighet. Patienter med den här diagnosen har så dålig livskvalitet att över 80 procent har försökt ta livet av sig. Tio procent har lyckats. Det skriver Predrag Petrovic i sin bok Känslostormar: Emotionell instabilitet och hjärnan.

Han är psykiatriker och hjärnforskare på Karolinska institutet i Solna och klämmer in en kvarts telefonintervju på sin lunchrast. Jag frågar honom var gränsen går för när starka känslor blir en sjukdom.

– Ingenting är psykiatri innan det blir en funktionsförlust. Annars är det bara personlighet, svarar han.

Predrag Petrovic gillar inte ordet personlighetsstörning, han tycker att det är kränkande. Han fokuserar hellre på individens upplevda problem.

– Låt oss tala om instabilitet, säger han.

Det går att behandla emotionell instabilitet med intensiv psykoterapi av olika slag, men det är inte så många förunnat att få sådan behandling eftersom den är resurskrävande.

Om känslorna hos emotionellt instabila är starka och snabbt växlande, finns det andra människor som tycks sakna skuld, skam och medkänsla, känslor som sitter i pannloben. Då är vi inne på antisociala personlighetsstörningar, det som tidigare kallades psykopat eller sociopat. Dit hör sol-och-vårarna som gör sådant som gynnar dem själva utan att bry sig om ifall andra tar skada. Det berättar Åke Pålshammar, neuropsykolog vid Uppsala universitet.

Andra ämnen vi kommer in på är att känslor spelar en viktig roll i kommunikationen mellan människor och att vi har en magkänsla som hjälper oss att fatta viktiga beslut.

– Man kan ha lagrad kunskap djupt inne i hjärnan kopplad till känsloreaktioner. Ibland är det klokt att lyssna när den varnar att man ska vara försiktig, säger Åke Pålshammar.

Känslocentrat amygdala vill gärna rusa i väg med kopplet, men känslorna kan även vägleda oss att handla förnuftigt. Man kan säga att känslorna är en dålig kapten men en bra kompass.