Barn vill inte ha perfekta föräldrar. De vill ha en mamma och pappa som vågar misslyckas och som vågar visa känslor.

– Det är mycket press på föräldrar i dag. Kraven på att vara en bra förälder är skyhöga och så ska man samtidigt prestera på jobbet, träna, odla sina intressen och ha ett rikt umgänge. Många lever ett stressigt liv och vill samtidigt leva upp till bilden av den perfekta familjen, säger Elin Lundberg, socionom och familjebehandlare vid Sävja familjeenhet i Uppsala.

Ett annat tecken i tiden är att föräldrar är mer ängsliga i dag än för 20, 30 år sedan. Även om majoriteten barn har det bra i Sverige med engagerade och pålästa föräldrar, verkar ändå många föräldrar tro att det bara är deras egen insats som är avgörande.

Elin Lundberg ser två förklaringar till det. Dels har föräldrar fått så många fler valmöjligheter. Allt från vilken blöjsort som är bäst för just deras barn till vilken skola hen ska gå på för att få den bästa utbildningen. Dels har vi allt inflöde av information som visserligen kan vara upplysande och nyttig men också skapa ångest och rädsla. Allt det här gör att föräldrar oroar sig för om de gör rätt eller fel.

– Det är lätt att få för sig att man har möjligheten att styra sitt barns framtid in i minsta detalj, bara man har stenkoll, men det är ju en omöjlighet, säger Elin Lundberg.

Som om inte det räckte har föräldrar också ett brett smörgåsbord av föräldrakurser, föräldrahandböcker, supernanny-program och självhjälpssajter på nätet att tillgå. Den barnakunskap som förr gick i arv från generation till generation, gäller inte längre.

Att oroa sig över sitt barn och stundtals känna vilsenhet är ändå något som hör till föräldraskapet, menar Elin Lundberg. Hon tycker att fler borde ventilera sina bekymmer med de närmaste, med vänner, andra föräldrar och arbetskamrater - och på så sätt få kloka råd och stöttning.

– Ofta vill man inte prata om de svåra sakerna. Man pratar hellre om hur framgångsrika de är i skolan och hur många fritidsaktiviteter de har. Jag tror att vi skulle få ett mer vardagsnära hjälpande om vi vågade prata mer öppet, säger hon.

Hon tar ungas skärmtid som ett exempel. Vilken förälder brottas inte med en tonåring som sitter för mycket framför datorn? Särskilt pojkar ägnar sig åt överdrivet spelande, med omkullkastad dygnsrytm som en av följderna.

– Här skulle föräldrar söka stöd hos varandra i större utsträckning för att klara av att sätta gränser. Kommer man ingen vart, finns det bra stöd inom råd och stöd i Uppsala kommun, med en egen enhet som tar emot dataspelsberoende ungdomar.

Det är i samspelet och kommunikationen med andra människor som lösningar finns. Och för det måste man förstå sina egna känslor, menar Elin Lundberg.

– Grunden till en nära och bra relation är att förstå vad man själv känner som förälder, våga uttrycka det och sen kunna stå ut med att ens barn också visar känslor.

Elin Lundberg förklarar hur det hänger ihop och använder en vardaglig händelse som alla föräldrar kan känna igen sig i, den när ens barn ramlar och slår sig.

– Man ser ofta föräldrar som börjar peppa barnet så fort gråten kommer och säga ”det var inte så farligt” och som sen försöker avleda barnet.

Vad har föräldern gjort för fel?

– Man har hoppat över det första steget, att bekräfta barnets känsla och möta barnet där. Man går direkt på problemlösningen. För att ett barn ska förstå sig själv behöver han eller hon förstå känslan ”nu är jag ledsen”. Först därefter kan föräldern hjälpa till att ta barnet ur den känslan.

Under ett barns uppväxt är det mer än troligt att bekymmer av både det lättare och svårare slaget dyker upp. Och då kan tvivlet komma, ”vad har jag gjort för fel”, ”kunde jag ha gjort något annorlunda?”.

– När barnen vuxit upp kan man i bästa fall få något slags kvitto på hur man varit som förälder. Men man ska inte vara för hård mot sig själv, säger Elin Lundberg.

Föräldrar kan lägga grunden till ett gott liv genom att vägleda sitt barn så gott det går. Men barn påverkas inte bara av hur man har det hemma. Även kompisar, skolsituationen och den miljö man växer upp i sätter avtryck i ett barns uppväxt.

Allt går att lösa, är Elin Lundbergs inställning. Ibland krävs det bara en liten förändring för att göra skillnad. Och ju fortare man söker hjälp, desto bättre.

Som familjebehandlare träffar hon barn och föräldrar i behov av hjälp när familjelivet gått i baklås. Det är mammor och pappor som vacklar i sitt föräldraskap, tonåring med konflikter hemma och barn som fastnat framför datorn eller är nedstämda, för att ta några exempel. All oro och alla slags problem tas på allvar. En första kontakt får man som förälder ganska omgående.

– Vi håller en hög nivå på tillgängligheten. Man kan ringa eller mejla och få kontakt med någon av oss som jobbar här samma dag eller dagen efter. Därefter bokar vi in en besökstid. Ofta är det små förändringar som kan göra skillnad, säger hon.

Elin Lundberg har inga patentlösningar på det optimala föräldarskapet. Men en sak är hon övertygad om: Barn som har föräldrar som är genuint nyfikna på sina barn, som bekräftar deras känslor, som vill sina barn det bästa, de föräldrarna har alla möjligheter att bygga en nära och varm relation till sitt barn. En bra förälder tycker hon är en vanlig människa med fel och brister.