Det ska bli spännande att träffa AnnKarina Vesterberg igen. Hon som tog det djärva beslutet att stänga av sin digitala uppkoppling och be människor skicka snigelpost eller ringa på den fasta, analoga hemtelefonen istället om de vill få tag i henne.
– Jag är ingen fanatiker, är inte emot mobiltelefoner, men bestämde mig för att göra en undersökning av hur det är att leva utan, säger hon.
Vi skruvar tiden tillbaka till december 2017 då vi träffades förra gången i hennes ateljé i Eriksberg. AnnKarina, som är konstnär, förklarade att hon ville bli kvitt sitt beroende inte minst av sociala medier som Instagram. Till exempel hade hon upptäckt att när hon var ute i skogen och traskade utan mobilen, hände det ofta att hon fick impulser att ringa eller messa någon. Det kändes störande. Hon tyckte att mobilen tog orimligt mycket tid och energi, och hade börjat få ont i högerhanden av hanteringen. Handen är ju hennes arbetsverktyg och inget hon har råd att behandla hur som helst.
Hon förberedde sig minutiöst. Stängde ner allt successivt i god tid och skaffade en mobiltelefon med kontantkort för att kunna ta emot swishade pengar. Själv kunde hon inte swisha.
Fulla av förväntan knackar vi på dörren till hennes ateljé igen.
Hur har ditt analoga halvår varit?
– Jo, januari gick bra, och februari och mars. Jag tycker det var jätteskönt att inte vara uppkopplad. Det var som om axlarna ramlade ner en smula, säger hon, andas ut och blundar ett kort ögonblick.
AnnKarina tyckte det kändes fint att gå upp på morgonen utan att behöva kolla mobilen som första syssla. Istället kunde hon känna efter, följa sina impulser som ibland kunde säga åt henne att ta en promenad.
– Jag började faktiskt vakna tidigare än förut och kände mig samtidigt mera pigg när jag vaknade, säger hon.
Till en början saknade hon mobilen en smula, som ett slags abstinens, men i det stora hela kände hon sig fri och lättad. Hon behövde en avtrappningsperiod och lärde sig bland annat hur viktigt det är planera för den som ingen mobiltelefon har.
– Under hela våren har jag jobbat med ett projekt – utsmyckning av bostäder på Gotland. Min erfarenhet är att det fungerar rätt bra att kommunicera med alla inblandade både hantverkare och de som jobbar på Gotlandshem. Det gäller bara att ha framförhållning, när jag reste dit hade jag bokat in alla möten i förväg hemifrån, säger hon.
Har du inte känt dig utanför sociala sammanhang? Du missar ju vissa händelser.
– Nej, jag lyssnar på P1 och det jag vill veta får jag veta genom radion och via vänner. Jag har lärt mig att ha sällskap av mig själv, istället för av mobilen, och fått tid till egna tankar och reflexioner, säger AnnKarina Vesterberg.
Efter UNT:s artikel 2 december i fjol, då AnnKarina berättade om sitt kommande år utan uppkoppling, har hon mötts av olika reaktioner från människor. Många är nyfiket positiva och hejar på hennes experiment. Hon uppmanade folk att skriva gammaldags brev eller vykort till henne och runt ett 30-tal har landat i brevlådan. Hon har också fått kontakt med andra som bara delvis är uppkopplade. Men det finns också de som tycker det är fel av henne att utsätta vänner och släkt att inte kunna nå henne.
– De som känner mig vet ju var jag finns. Jag ringer tillbaka till den som pratar in på min telefonsvarare. Så jag är verkligen inte onåbar, säger hon.
Något som är viktigt för henne är att vara kreativ och den kreativa processen har hon haft lättare att komma in i eftersom hon slipper avbrytande tankar som: "Jag ska bara kolla vädret", eller: "Jag ska bara lägga ut en bild på Instagram".
– Nu tittar jag ut för att se om det är regn i luften. Jag har också fått tid att ta vara på lekfullheten och idéer som dyker upp, säger hon.
Och det stämmer överens med senare tids aktuella hjärnforskning. I magasinet "Akademikern" säger läkaren och psykiatrikern Anders Hansen: "Det är inte en slump att man får många bra idéer när man står och räfsar löv, diskar eller gör något annat monotont som inte kräver ansträngning eller tankeverksamhet." Förklaringen är att man då drar igång människans mest kreativa läge: "default network mode". Läget aktiveras till exempel om man sitter och dagdrömmer och inte gör ett smack, inte tänker på något speciellt utan bara låter tankarna vandra.
– Ibland har jag inte märkt att timmarna gått när jag hamnat i ett kreativt flöde och det är en av de bästa känslorna som jag vet, säger AnnKarina.
Den brittiska psykologen, Michael Guttridge, med inriktning på arbetsmiljö, refereras också till i "Akademikern". Han menar att anställda blir mindre effektiva och gör fler misstag när de ständigt är uppkopplande till sina mobiler och därför jobbar utan paus.
I slutet av mars fick AnnKarina Vesterberg räkningar från Telia, trots att hon inte hade något mobilabonnemang, och gick då ner till deras butik för påpeka att det var fel. Då blev hon erbjuden en gratis månads uppkoppling som kompensation för besväret. Det här skedde just innan hon skulle åka till Spanien och hon tänkte att det kunde vara väldigt praktiskt att vara anträffbar just då och – hon tackade ja till erbjudandet.
– Det var som att telebolaget frestat mig med den allra godaste chokladbiten du skulle kunna tänka dig, säger AnnKarina.
– Jag hittade på en massa anledningar till varför jag skulle behöva använda den. Och jo, det var skitkul att ha mobiltelefonen uppkopplad igen, säger AnnKarina, som passade på att gå in på Youtube där en person som hon brukar följa, vloggar (bloggar med video).
Men sociala medier höll hon sig borta ifrån.
Väl hemma igen efter Spanienresan kom en ny räkning i april och det gjorde henne arg och det blev samma visa igen. Telia erbjöd en gratisperiod som plåster på såren och AnnKarina tackade ja. Den här gången skulle hon ju resa till Gotland för en invigning av hennes projekt.
– Ja, jag gick på skiten två gånger. Så här efteråt så tror jag att jag hade kunna sköta bägge resorna ändå, säger hon och ser en smula missnöjd ut.
Nu har hon stängt av all digital uppkoppling igen och är inställd på att det ska fungera. I sommar kommer hon jobba på Öland och då ska hon inte använda mobilen. Dessutom ska hon arrangera en mobilfri utflykt för stressade stadsbor till Fjällnora i Uppsala i höst.
– Det finns de som verkar tro att det är en tävling och att jag förlorat nu. Men så är det verkligen inte. Jag gör det för att jag vill må bättre, och vill kunna känna mig fri, säger AnnKarina Vesterberg.