Före Junos födelse
Dagen före förlossningen är beräknad träffas vi hemma i lägenheten i Nyby i Uppsala. Hela familjen är där. En tandemcykel står i passagen mellan hallen och vardagsrummet och på övervåningen hänger en annan cykel på väggen. Familjen Drexhage-Hell har ingen bil.
– Blir det nödsituation kommer vi ändå in till sjukhuset snabbare med ambulans, säger Benjamin Hell och ler rätt obekymrat.

De är förväntansfulla och inte oroliga. Båda föräldrarna verkar vara trygga och jordnära personer. Ingen springer nervöst omkring och fixar, eller flyttar grejer, ingen lång att-göra-lista syns någonstans. Funderingarna på hemförlossning har de haft ett bra tag. De började redan vid 3-åriga dottern Telma Drexhages födelse. Men paret hade svårt att hitta bra information om hemförlossning.
– Det är inte det att vi är missnöjda med Telmas förlossning, den gick bra. Men att föda barn är ingen sjukdom som kräver sjukhusvård. Det viktigaste är valfriheten att kunna föda barn där man känner sig tryggast, säger Rebecca Drexhage.

På sjukhus finns vissa rutiner som Rebecca och Benjamin antar är nödvändiga för effektiviteten men som de helst vill undvika. De ser en risk att de medicinska möjligheterna som finns på sjukhus används för att styra processen, i stället för att processen styr sig själv på naturlig väg. Dessutom befarar de biverkningar.
– Man kan nog påstå att hemförlossningar är vanligare i flera andra länder. I framförallt Holland är det mycket vanligare än i Sverige men också i Tyskland, Norge och Danmark, säger Benjamin Hell som liksom sin sambo kommer ifrån Tyskland.

Artikelbild

| Rebecca Drexhage med den nya familjemedlemmen (som inte fått namn än) på toaletten där födseln ägde rum i badkaret.

Paret har anlitat två privata barnmorskor från Stockholms län. De hittade ingen i Uppsala län som jobbar med hemförlossning. En avgörande skillnad mellan de två länen är att i Stockholm får alla som ska föda barn en förlossningspeng som de kan använda till vilken vård de själva vill. Men det finns inte i Uppsala och Rebecca och Benjamin har betalat 20 000 kronor för att hemlossningen ska bli verklighet.
– Vi är med i ett initiativ för att förlossningspeng införs i landstinget. Siffror visar att det varken är billigare eller dyrare för landstinget om en kvinna väljer att föda hemma, säger Rebecca Drexhage.

Rebecca och Benjamin har träffat barnmorskorna två gånger. De har fått veta att de ska ha en massa handdukar hemma. Barnmorskorna gjorde ingen undersökning men däremot frågade de om hur Telmas förlossning varit. Rebecca berättade att det varit en läroboksförlossning utan komplikationer.

Men tänk om något går fel?
– Vi vet att ungefär tio procent av hemförlossningarna avslutas på sjukhus. Och vi är trygga, jag litar verkligen på att barnmorskorna kommer att säga till i god tid om vi behöver åka in. Kanske är det annorlunda för dem som bor långt från stan, men vi har kort väg till sjukhuset, säger Rebecca Drexhage och tillägger att det finns inget som tyder på att fler barn skadas eller dör vid hemförlossning än vid vanliga förlossningar.

Paret har noga vägt riskerna mot fördelarna och kommit fram till att fördelarna överväger. De vill slippa stressen det innebär att kasta sig i väg in till sjukhuset och ser det som en fördel att de hunnit lärt känna barnmorskorna innan. De slipper också hamna mitt i ett skiftbyte.

Men om du vill ha smärtlindring?
– Till viss del har behovet av smärtlindring med trygghet att göra. Jag känner mig mer trygg hemma, nu när jag kan styra förutsättningarna, och tror att det gör behovet mindre. Och så ska man inte glömma bort biverkningarna som smärtlindring kan leda till. Vi har förberett oss med profylaktisk andning, säger Rebecca.

Att hon har fött barn en gång redan utan smärtlindring gör också att hon känner sig trygg. Dessutom vet hon med säkerhet att hon kommer att kunna använda badkaret. På sjukhuset kan det vara kö.


Förlossningen
Sent på kvällen messar Benjamin till barnmorskorna. När de kommer till Uppsala innan midnatt, passar alla på att vila en stund. Runt klockan tre på natten kliver Rebecca ner i badkaret och stannar där så länge hon själv vill. Belysningen är svag, endast en dämpad ljusslinga är tänd. Barnmorskorna lyssnar på barnets hjärtljud och värkarbetet går bra. Rebecca känner hur bebisen skruvar sig neråt och upplever att hon har koll på förlossningen.

Tjugo minuter innan bebisen föds kliver Rebecca upp ur badkaret och ställer sig på knä i badrummet under krystvärkarna. Klockan 09.00 föds dottern Juno i badrummet. 54 cm och 3,7 kilo.

De två barnmorskorna tar emot bebin, deras enda hjälpmedel är handdukar, klocka, stetoskop och pannlampa. Strax därpå kommer storasyster, Telma in och får träffa sin nyfödda lillasyster.


Efter Junos födelse
Juno som är cirka 24 timmar gammal ligger i dubbelsängen och sover. Rebecca halvsitter intill och Telma pillar på bebisens fingrar men ganska snabbt tröttnar hon på att föräldrarna inte vill leka med henne ögonblickligen.

Blev det som du tänkt dig, Rebecca?
– Både ja och nej. Man kan ju inte tänka ut vissa saker innan. Men det blev en väldigt lugn och fin atmosfär här hemma och jag är glad att vi bestämde oss för hemförlossning. Det var mysigt, säger Rebecca och Juno ser ut att vilja vakna.

Först vaknar kroppen och sen öppnar hon ögonen. Sakta.
– Jag kände att jag hade koll på var i förlossningens naturliga förlopp vi befann oss, det gav en känsla av kontroll och att vi kunde tuffa på som vi ville.

Men gjorde det inte ont?
– Jo, det gjorde skitont. Men det var inte som att jag kände att jag ville ha smärtlindring. Det blir inte mindre smärtsamt för att man föder hemma men man vet ju att det är över när barnet kommer ut, säger Rebecca.

Och vad tyckte du, Benjamin?
– Det var verkligen en upplevelse för mig som pappa. Både spännande och allvarlig. Men jag insåg att det egentligen inte var någon större grej, inte för oss i alla fall, att vi kunde ta det som det kom och slappna av, säger Benjamin och tillägger att Telma var med lite mindre än vad de hade tänkt sig.

Dottern sov hela natten och på morgonen kom en vän till familjen och tog hand om henne.

Men var du inte det minsta nervös innan?
– Nej, inte innan. Fast det skulle jag kanske ha blivit om något hade spårat ur.

Och hur kommer ni att göra nästa gång?
– Det är osannolikt att vi kommer att göra annorlunda, säger Benjamin.
– Det blir ingen nästa gång, säger Rebecca spontant och skrattar tydligt.

Och det är väl svaret man får om man ställer just den frågan till en nyförlöst kvinna.