Så arbetar polishunden Golle för att fånga brottslingar

En av Uppsalapolisens mer framgångsrika brottsbekämpare är schäfern Golle. Att följa ett doftspår i en timme är ingen match för honom. Svarar Golle för en riktigt bra insats kan det bli besök på hamburgerrestaurang.

Golle har ett ovanligt kraftigt bett och släpper inte taget innan hundföraren ger order. Den som blir fasttagen kan räkna med att behöva plåstras om.

Golle har ett ovanligt kraftigt bett och släpper inte taget innan hundföraren ger order. Den som blir fasttagen kan räkna med att behöva plåstras om.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Uppsala2018-10-28 21:08

För några år sedan inträffade ett rån vid en butik i Årsta i Uppsala. Det var tidig morgon när polisen kallades till platsen och eftersom få personer ännu rört sig i området rådde gynnsamma förutsättningar för hundspårning.

De båda gärningsmännen hade försvunnit på varsin cykel och en polishund fick snabbt upp ett spår. Det låg regnvatten på marken vilket ytterligare underlättade för hunden att följa lukten efter rånarna.

Hunden ledde poliserna fram till en port vid ett hyreshus. Poliserna beslöt att avvakta en kort stund utanför porten för att diskutera hur spårningen skulle fortsätta. Då öppnades dörren och två män kom ner med armarna över huvudet.

Den här historien ger en bild av hur effektivt det kan vara för polisen att använda hund i sitt arbete.

Golle heter en polishund i Uppsala som skapat rubriker den senaste tiden. Det har bland annat handlat om hur Golle en dag i september sattes in i jakten på en kriminell man som rymt från ett behandlingshem.

Mannen hade plockats upp av en bil som lämnat platsen i hög fart. Fordonet hittades övergivet på en bondgård där Golle fick upp ett spår som han följde in i en skog.

– Golle drog iväg allt längre in i skogen. När vi gått säkert över en timme utan att påträffa någon tänkte jag att det började bli dags att ge upp. Men kort därefter hittade vi där inne i skogen den första medhjälparen till han som rymt. Golle fortsatte spårningen och vi lyckades få tag i såväl rymlingen som de andra två medhjälparna.

Det berättar Fredrik Klinga som är tillförordnad chef för Uppsalapolisens hundenhet och ansvarig för Golle.

Många tror kanske att en polishund inför en sökinsats får lukta på ett klädesplagg eller annat som tillhör den person polisen letar efter, för att sedan följa just den personens luktspår. Men enligt Fredrik Klinga är det inte så det går till.

– Hunden söker inte efter lukten av någon särskild person utan följer de luktspår som människor i allmänhet lämnar efter sig, säger Fredrik Klinga. Därför kan det vara svårt att genomföra en sökinsats på till exempel Stora Torget eftersom alltför många människor rör sig där.

– Om en grupp poliser letar efter en försvunnen person kan det vara enklare för polishunden att få upp ett spår i utkanten av det område där övriga poliser befinner sig, eftersom hunden annars känner vittring av så många olika människor.

Det blir dags för Golle att visa upp sina färdigheter. Under intervjun har Golle legat på marken vid Polishusets innergård men leds nu bort för att han inte ska se vad som är på gång.

UNT:s fotograf Sven-Olof Ahlgren tar en mikrofon och går iväg en liten bit varefter han gömmer den under en pappskiva på marken.

Fredrik Klinga leder Golle till platsen och med kommandoordet "leta" förklarar han vad som gäller. Med nosen mot marken börjar Golle följa mer eller mindre exakt den lite zigzag-formade promenadväg som Sven-Olof Ahlgren just avverkat.

Schäfern behöver inte söka länge innan den hittar mikrofonen under pappskivan. Han placerar framtassarna på båda sidor om fyndet, precis som han är tränad att göra.

Fram plockar då Fredrik Klinga en bit av en vit brandslang som Golle förtjust sätter tänderna i för att dra ur husses händer. Det visar sig att brandslangen fyller en viktig funktion.

– Kommer brandslangen fram betyder det att vi ska leka. Det är så jag har tränat upp Golle, han har fått lära sig att han får ha roligt om han klarar en sökuppgift. Det är möjligheten att få leka som driver honom, säger Fredrik Klinga.

Belöningen kan även komma i form av favoritkäket torrfoder. Har han gjort någon extra fin insats kan det vankas ostburgare på en hamburgerrestaurang.

För en människa kan det vara svårt att förstå hur välutvecklat hundens luktsinne egentligen är. Fredrik Klinga berättar ännu en historia för att illustrera vad Golle klarar av i sökväg.

I vintras hade det skett ett inbrott vid Harbo norr om Uppsala och i ett dike hittades den misstänkta flyktbilen. Golle fördes till platsen och började spåra på den snötäckta marken.

– Vi spårade någon mil tills Golle stannade vid en plats med några husvagnar och han intresserade sig mycket för en av dem. Jag hade svårt att tro att det fanns någon inne i husvagnen som var låst och tyst.

– Men jag klättrade i alla fall upp på taket och tittade ner genom ett fönster. Därinne kunde jag skymta något bylte under ett täcke. Tre på natten fick vi tag på husvagnsägaren som kom och låste upp och vi kunde då gripa inbrottstjuven.

Golle gör ett fredligt intryck men kan bita ifrån ordentligt om det gäller och han backar inte för våld. I maj i år dömdes en man för djurplågeri sedan han gett sig på schäfern.

Upprinnelsen var att Golle hade skickats med Fredrik Klinga till ett ungdomsslagsmål i Fålhagen. När polisen kom till platsen skingrades slagskämparna men Golle spårade upp en av de inblandade, en 19-årig man, som gömt sig under en balkong.

19-åringen gav hunden en hård spark som träffade Golle i huvudet. Man det hade knappast någon avskräckande verkan på Golle som istället började streta framåt så ivrigt att Fredrik Klinga tvingades hålla emot.

19-åringen fick in ytterligare flera sparkar på hunden som idogt fortsatte kampen. Det slutade med att 19-åringen ramlade omkull och lugnade ner sig först när Golle satte tänderna i honom.

– Golle har ett ovanligt kraftfullt bett, berättar Fredrik Klinga. Handlar det om att få fast en flyende person är det så klart effektivare att skicka iväg Golle än en polis. Då biter han tag i vad han råkar komma åt på den flyende personen och släpper först när jag säger åt honom.

Även vid en våldssituation kan en hund göra större skillnad än poliser.

– Om en grupp poliser har svårt att få kontroll vid ett större bråk brukar situationen lugna ner sig när jag släpper ut Golle ur bilen. Blir läget extra besvärligt tar jag av munkorgen för att markera allvaret och det får oftast effekt.

Golles uppgifter kan låta dramatiska men enligt Fredrik Klinga är hans vardag ganska lugn. De vanligaste insatserna handlar om att hitta föremål vid olika brottsplatser. Sökande efter svampplockare eller demenssjuka personer som gått bort sig tar också en stor del av tiden.

– Att hitta försvunna personer är givetvis en underbar upplevelse, kommenterar Fredrik Klinga.

Han beskriver Golle som godmodig och psykiskt stabil men ibland lite olydig. Just det lilla måttet av egensinnighet framhåller han som en viktig egenskap.

– Är vi ute letar efter någon brottsling i terrängen och jag sagt åt Golle att gå vid min sida kan det vara bra om han är lite olydig. Är han helt följsam och inte sticker iväg om han får upp ett spår kanske vi missar den där personen som gömmer sig i mörkret. Det har hänt att han dragit ut i skogen på egen hand och att vi på så sätt har hittat gömda vapen.

Golle och Fredrik Klinga är ett sammansvetsat arbetslag som tillbringar i stort sett all tid tillsammans. På nätterna sover de i samma rum och när de inte arbetar så tränar de ihop för att hålla formen. Golle är mycket förtjust i att arbeta men har även ett liv utanför jobbet.

– När vi kommer hem tar jag av kopplet. Då är han som vilken annan familjehund som helst och leker ofta med mina barn.

Så bra luktsinne har hundar

Experiment har påvisat att hundar har cirka 100 gånger känsligare luktsinne än människan.

Orsaken är att hunden har fler receptorer i hjärnans luktcentrum.

Människans luktorgan har en yta på cirka 5 kvadratcentimeter. Hos hunden är det 75-150 kvadratcentimeter.

Även det område i storhjärnans bark som behandlar information från luktorganet är större hos hunden.

Det utgör hos hundar cirka en tredjedel av hjärnbarken, och hos människan en tjugondel.

Källa: Kenth Svartberg, "Inlärning hos tamhund", Stockholms universitet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om