Det finns en stor sluten Facebookgrupp för friluftssinglar med över 6 000 medlemmar. Det är en aktiv community för ensamstående som vill vandra i naturen med andra.
Gruppen startades av Angeliqa Mejstedt som drev Vandringsbloggen och skrev den vackra boken Vandra. Många friluftsintresserade singlar har kopplats ihop i gruppen, men Angeliqa själv gick bort för tidigt. Hon tog sitt eget liv i mars.
"Vi har förstått att hon i sig själv och via Vandringbloggen varit en källa till glädje, inspiration och värme för så många människor. Det är den Angeliqa som vi bär med oss i våra minnen", skriver anhöriga i en bloggpost.
Grundaren finns inte kvar, men friluftscommunityn lever vidare.
Via Facebookgruppen "Friluftssinglar – Vandringsbloggen Community" och lokala friluftsgrupper ordnas evenemang och vandringar på olika orter i Sverige. Nyligen drog Uppsalabon Ami M Dahlblom ihop ett vandringsmöte för singlar i Uppsala. Vi får följa med på första träffen.
Nu lämnar vi bakgrunden till Facebookcommunityn bakom oss och stiger in på Café Ovan där, några trappor upp i Gränbystaden. Regnet har precis slutat. Genom stora fönsterglas ser vi Vaksala kyrka, väg 288 mot Öregrund och molnen som skingras.
Prästen Ami M Dahlblom bjuder på fika och nästan alla som anmält intresse för vandringen till Öregrund är här.
– Jag har alltid velat gå till Öregrund. Jag vill gå till havet, säger Ami om det valda resmålet.
Singlarna kring bordet har olika mycket erfarenhet av friluftslivet. En del sover gärna ute i tält, andra nöjer sig med dagsvandringar. En del vill bara ha sällskap på vandringslederna, andra hoppas småningom hitta kärleken.
– Det vore en bonus, inte det primära, men visst vore det kul att "slå två flugor i en smäll". Man hittar någon som har samma intresse, säger Anette Sjöström med ett varmt leende.
Hon har bland annat gått i svenska fjällen, längs Upplandsleden och Sörmlandsleden.
– Men jag har vandrat ensam, nu vill jag ge det här en chans. Jag vill dela naturupplevelsen och få ett gott samtal, annars blir det mycket att jag går och tänker i mitt huvud, säger hon.
Kompisen Marie Björk flyttade från Örebro till Uppsala för ett år sedan. Hon hoppas i första hand hitta nya vänner i nya staden.
– Som singel är det inte alltid så kul att umgås med par. I en sådan här grupp är alla med på lika villkor. Det är ett bra koncept, men jag är inte ute efter att träffa någon, säger Marie Björk.
För medlemmarna i Facebook-gruppen "Friluftssinglar – Vandringsbloggen Community" finns flera syften till att knyta kontakter.
– I gruppen söker man en partner eller sällskap i friluftslivet. En del är med för dejtingen, en del för att hitta likasinnade, säger Björn Ingmar, som är den i sällskapet som varit med längst i communityn.
Han har redan deltagit i flera vandringar som ordnats via Facebookgruppen.
Ami är ny i Facebookcommunityn för friluftssinglar och ville testa hur det funkade. Hon skickade ut en fråga om det fanns folk i Uppland som ville vandra tillsammans.
Det blev upprinnelsen till träffen.
– Det blev ett bra gäng! Jag är jätteglad att fler hakar på, säger hon.
Det är inte en dejtingfest som vi besöker, mer ett planeringsmöte. Alla singlar runt bordet får berätta om sina förväntningar på vandringsprojektet. Snart visar det sig att Amis plan om att gå till Öregrund kan bli svår att genomföra. Upplandsleden svänger bort från Öregrund vid Gimo och närmare Uppsala är skogen fortfarande svår att ta sig i genom efter stormen Alfrida.
Kartorna åker fram på bordet. För- och nackdelar med olika rutter vägs mot varandra. Efter en handuppräckning har en ny sträcka tagits fram. Delar av gruppen ska göra en dagstur på drygt 10 kilometer från Älvkarleby station till Marma station.
Sedan kanske det blir fler och längre vandringar senare tillsammans.
– Huvudsaken är att vi kommer ut. I sommar när markerna är uppröjda kanske vi gör vandringen till Öregrund, tycker Ami.
Nya vänskapsband har knutits. Men flera av deltagarna känner inte till bakgrunden som vi berättade om tidigare, att grundaren till Facebookgruppen som fört dem samman, gått bort.
– Så det här finns i hennes åminnelse. Wow, säger Anette, som blir märkbart berörd.
Den nya vetskapen sätter ett nytt perspektiv på resan de planerar. Vandringscommunityn lever vidare.
