UNT:s familjeexpert, socionomen Elin Lundberg, möter många som behöver vägledning för att hantera livets många stressmoment. En bra början är att veta varför man reagerar som man gör.

– För att göra det lättare att förstå förklarar jag beteenden med djur. Deras reaktioner liknar ofta våra.

Våra hjärnor är liksom djurens gjorda för ett liv i det vilda. Samhällets utveckling har gått snabbare än hjärnans. Stressfaktorerna är annorlunda i dag än när människor levde av att jaga och samla men vi reagerar enligt samma mönster som när vi var tvungna att skydda oss mot rovdjur.

– Hjärnan gör inte skillnad på lejon och sjukdomsbesked, menar Elin Lundberg.

Hur vi beter oss när vi upplever hot skiljer sig mycket. Även vardagsstress kan hanteras på flera sätt. Hjärnan har tre system som handskas med stress. Vilket av dem som aktiveras beror på situationen och vem man är. Elin Lundberg ritar en skala i sitt block. Längst upp står sympatikus – det tillstånd där vi är som mest uppjagade och längst ner parasympatikus – där vi stänger av. Mellan dem finns vad hon kallar toleransfönstret.

– Där är vi lagom vakna och vår förmåga att tänka logiskt fungerar. Då kan vi lösa problem på samma sätt som dvärgschimpansen, eller bonobon.

När bonobon känner sig hotad är den hellre vänlig och lugnande än slåss. I bonobons fall handlar det till stor del om ömsesidig onani.

– Sex är ett socialt smörjmedel för bonobon, vi har andra sätt att visa vänlighet som är mer lämpliga. Ord och gester är de medel vi i första hand tar till, säger Elin Lundberg.

Ibland behöver vi vara på vår vakt innan en eventuell fara uppstår. Hypervaksamhet är ett sätt att slippa slåss eller springa för livet. Det låter Elin Lundberg illustreras av den alerta surikaten, ett däggdjur i sydöstra Afrika som ofta ses stå och spana ut över öknen.

– Djur förutser risker baserat på erfarenhet. Att oroa sig för saker som inte har hänt är unikt för människan, berättar Elin Lundberg.

På gott och ont. Det är bra om man upptäcker tidigt att den man dejtar beter sig illa, eller att ha kollat upp lokalens nödutgångar ifall det börjar brinna. Men den som ständigt är vaksam riskerar bli utmattad.

– Surikater står ofta och spanar när de blir fångade på bild, men i själva verket turas de om hålla vakt. Så behöver vi också göra.

Bonobon och surikaten visar hur vi agerar när vi använder främre delen av hjärnan – cortex, och har tillgång till logiskt tänkande. I mitten finns det limbiska systemet, där känslorna bor, förklarar Elin Lundberg.

– Amygdala är en del av limbiska systemet och fungerar som hjärnans alarmknapp. I en farlig situation exploderar stressen och vi tappar logiken.

Då hamnar vi ovanför toleransfönstret. Sympatikus går igång och vi tar till drastiska åtgärder. När ett problem inte går att lösa med sociala förmågor återstår kanske bara kamp. Elin Lundberg kallar det att hajen tar över.

– Hajar kan bara simma framåt, om de stannar får de syrebrist och dör.

Många hjältebedrifter begås i det tillståndet. När vi slutar tänka gör vi saker vi inte hade trott oss kunna. Amygdala förser kroppen med stresshormoner så att vi kan såga av kroppsdelar för att få loss någon som sitter fast eller slå ned en våldtäktsman. Men samma kampinstinkt är orsaken till många brott, där förövaren har tappat kontrollen över sig själv.

– En del människor har fastnat i kampbeteendet och tar till det även när det inte verkar rimligt för andra. De upplevs ofta som skrämmande. Man kan hamna i det mönstret till följd av en otrygg uppväxt, säger Elin Lundberg.

En annan strategi vid stresspåslag är att göra som hästen – fly. Ibland är det mest lönsamt att springa iväg. Eller mest lockande. Flykt och undvikande är människans favoritstrategi, säger Elin Lundberg.

– För oss behöver det inte vara lika konkret som hos hästar. Vi kan till exempel undvika en jobbig arbetsuppgift som delas ut på morgonmötet genom att inte möta chefens blick.

Det finns också situationer där varken hajens eller hästens sätt fungerar. Ibland styrs vi av centrumet längst bak i huvudet – reptilhjärnan. När sympatikus slår av faller vi ned i parasympatikus. Det är vad som händer när vi stelnar av skräck eller blundar för ett annalkande hot. Ett litet rådjurskid kan varken slåss eller fly, dess största chans att överleva är att ligga stilla och hoppas på att inte bli uppätet. Reaktionen förekommer hos personer som blir våldtagna, något Elin Lundberg menar att rättsväsendet borde bli bättre på att ta hänsyn till. Är man paralyserad kan man ju inte kämpa emot hur gärna man än vill.

Rådjurskidets strategi kallas ”freeze”. I en mer extrem variant jämför Elin Lundberg med ormen, som spelar död när den utsätts för fara.

- Vi människor kan ju svimma av chock.

Feministiska forskare har lyft fram ytterligare ett försvar, som Elin Lundberg kallar hundens: att göra sig vän med angriparen. Hundar visar med hela kroppen när de är underordnade. I kamp lägger sig hunden med lägst rang på rygg och blottar strupen, vilket brukar leda till att den får stanna i flocken. När vi tar till en sådan strategi, kallad tend and be friend, utsöndras stresshormoner som gör oss vakna, samtidigt med oxytocin som gör oss lugna och inställsamma mot förövaren.

– De andra sätten fungerar inte om man har barn att skydda. Många våldsutsatta kvinnor kan känna igen sig i hundbeteendet.

Vi vet sällan i förväg hur vi kommer att göra i en akut situation. Stressen tar sig olika uttryck hos olika personer. Vid terrorattacken i Paris uppvisade medlemmarna i bandet Eagles of Death Metal till exempel helt olika reaktioner. En sprang, en försvarade sig, en annan blev paralyserad.

I vardagen kan det däremot underlätta att ha koll på sin stresströskel. Så länge man får tid att återhämta sig är det inte farligt att stressa. Ibland är det rentav nödvändigt. Men samma mekanismer som får oss att klara en deadline kan också leda till utmattningsdepression. Är man ständigt i sympatikus är det lätt att trilla ned i parasympatikus och inte orka något alls. Det gäller att veta var man har sitt toleransfönster. En del blir snabbt överstimulerade och andra verkar tåla hur mycket som helst, men alla har gränser, menar Elin Lundberg.

– Samhället ligger på gas, många lever som om deras krafter är oändliga. Men för mycket stress är en förklaring till den ökade psykiska ohälsan. Man måste bromsa ibland.