Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Några råd till SLU:s nya rektor

Bästa Rectrix magnifica  Maria Knutson Wendel!

Om precis en månad installeras du officiellt på ditt ämbete. Som gammal Uppsalabo och med ett långt förflutet på stadens båda lärosäten vill jag med dessa anspråkslösa råd hälsa dig varm välkommen till Uppsala och till SLU!

Bästa Rectrix magnifica? Ja, så säger vi i denna akademiska stad.  Där till och med kajorna lär bryta på latin. (Och jag fruktar redan att jag här kommer att rättas av en latinexpert från staden.För sådan är den akademiska världen. Snabb på att finna fel)

Men till skillnad från Skandinaviens äldsta universitet inne i staden så är du inte den första kvinnliga rektorn på stolen.

Du är den tredje.

 Vi är många som har stora förväntningar på din tid på Sveriges Längsta Universitet.

Förhoppningarna spirar ända ifrån i Kivik söder till Röbäcksdalen i norr.

För SLU är i sanning ett långt och splittrat lärosäte.

Och här vill jag tro att någon klok person redan har gett dig boken ” SLU Ett universitet mitt i samhällets utveckling”? Fri Tanke. ISBN 978-91-87935-99-2)

Ta ett gott råd, sätt dig ned en stund och läs den.

Det kommer att spara dig så mycket tid och bespara dig flera misstag.

 

Låt oss börja med det där med Sveriges Längsta Universitet, det vill säga lokaliseringen. Eller ”ortseländet” som det kallas i bokens femte kapitel.

Om man nu skall beforska ”bruket av de levande naturresurser” så kan det förstås vara en fördel att finnas över hela vårt utsträckta land.

Men, valet av exakt var man finns gjordes inte utifrån någon vetenskaplig process, det är snarare resultatet vad man fick då 1977 när allting började. Och inte har det blivit mindre rörigt under åren.  Så har SLU exempelvis tagit över stora delar av Naturvårdsverkets tidigare miljöövervakning eller –nu senast – Institutionen för akvatiska resurser.

Så kommer det sig att lantbruksuniversitet numera kan stoltsera med ett eget forskningsfartyg!

 

Men till ”ortseländet” kommer en annan splittring som du bör känna till. Sprickorna efter de tre gamla högskolorna. Strukturrationalisering var ett ledord då SLU kom till. Slå samman och effektivisera!

1977 var du en tonåring men jag är gammal nog att minnas den turbulenta sammanslagningen. Ja, jag var till och med en kåraktiv och mycket miljöintresserad student på Ultuna då den stora byggboomen ägde rum. Rektor Lennart Hjelm framstod som segraren men de som förlorat gick inte tyst in i skuggan. Mordhot, bråk och strul förekom.  Först lång efteråt har jag insett hur starkt motståndet var.

Under en högtidsmiddag på Ultuna berättade den dåvarande kökschef lätt chockerad för mig hur han fått porslinet krossat på en annan tillställning. Orsaken? Porslinet kom från Lantbruksuniversitet och användes på den gamla Veterinärhögskolan.

 Sedan dess har mycket vatten flutit i Fyrisån.

De flesta av de byggnader som vi var med och invigde då har idag skrotats till förmån för nya arkitektdrömmar i glas och betong.

De stora veterinärbyggnaderna som byggdes 1977– med sin egen vidhängande travbana – gapar i dag tomma. Övergivna sjunker husen sakta ned i den uppländska leran och glömskan.

Den gamla herrgården där rektor och ledning förr huserade under förkortningen CF, uttydd Centrala Förvirringen, byggs nu om till bostäder.

Genetikcentrum som jag var med att inviga som Informationschef på SLU inrymmer nu bland annat IES (Internationella Engelska Skolan.)

Men historien lever vidare och det kommer du snart att få erfara.

 

Så du tar inte över ett SLU, du tar över en rad små påvedömen alla fast i sin egen berättelse. Så var det nog också på Chalmers, kan jag tänka mig?

Splittringen ställer till det när man vill marknadsföra SLU och när man rekrytera studenter till utbildningarna, men trösta dig med att den har blivit mindre med tiden. Och du vet ju redan att det där med att leda akademiker är ungefär som att försöka leda an flock katter.

 Du bör känna till detta, men samtidigt högaktningsfullt skita i just de traditionerna.

Andra seder bör du kanske ägna lite större tid. Jag tänker på det så omdiskuterade ”sektorsansvaret”. ( Se sid 31 i nyss nämnda bok!)

Ansvaret för sektorn är egentligen orsaken till att SLU finns till, SLU:s raison d'être. De tre gamla högskolorna sysslade alla med en gemensam uppgift, hur man bäst skulle bruka de levande naturresurserna.  Numera vet vi att allt liv i grunden styrs av samma DNA spiral. Det är runt denna livets molekyl som SLU forskar och verkar.

Ja, vi kan tidsanpassa oss och kalla det ” det hållbara bruket av de levande naturresurserna”, men det där lilla ordet” bruket” kommer vi inte ifrån. De betyder att SLU inte enbart skall observera och kartlägga naturens gång och det biologiska livet i stort. Det finns det en hel hord av andra institutioner och andra universitet som gör, tretton på dussinet!

Nej, anledningen till att SLU finns till är bruket av de levande naturresurserna.

 Om det bara handlade om att ”rädda klimatet” eller ”värna miljön” vore det enkelt. Det skulle vilken amatör som helst klara av att ”framtidsäkra”, men för att utvinna vårt dagliga bröd – och samtidigt skapa en dräglig livsmiljö för andra organismer krävs det kompetens. Kunskap och kompetens. Inte slagord.

För vi människor har i över tiotusen år försökt att utvinna mat, energi, fibrer och upplevelser ur vår omgivning. Ibland har det gått bra, ofta har det gått illa. Hunger och undernäring har varit våra följeslagare. Just nu lever de flesta av oss i ett ofattbart överflöd.

Prognoser pekar på att vi om trettio år kommer att vara tio miljarder innevånare på denna jord. Tio miljarder! Hur skall vi klara av detta, utan att utrota annat liv och kanske till med oss själva? Finns det viktigare frågor att ta itu med? Förmodligen inte. Och här, precis här, kan SLU spela en nyckelroll.

 

Fortsättning följer…

Om viruset kommer

Det där med att döpa om "coronaviruset" till Covid19 gick väl si så där. Ungefär som jag misstänkte i ett tidigare inlägg.

Samtidigt så ser vi nu vad som händer när faror på distans plötsligt kommer allt för nära. Paniken lurar i nästa nyhetssändning. Och panik är som bekant  inget vi bör längta efter.

Samtidigt lever vi mitt i ett globalt samhälle med snabba kommunikationer. Det vore ett mindre mirakel om en smitta inte skulle spridas även hit. Särskilt som det nu finns tecken som tyder på att karenstiden är längre än man tidigare trott.

Men - ingen vet säkert. ( I dag såg jag en karta över infekterade länder på BBC-nyheterna , där var Sverige redan markerat som smittat!)

Utbrottet i Kina verkar ha kulminerat. Av det kan man nu lära att viruset är rejält smittsamt. Vi ser också att dödligheten är högre än en vanlig säsongsinfluensa.

De som dör är i regel äldre och redan sjuka personer. Det vill säga sådana som undertecknad. Och här finns ännu inga vacciner att tillgå. Sådana dröjer det ett tag innan vi kan få fram. Upp emot två år, skulle jag gissa.

Och munskydden är nog bra, men ett virus har många vägar in i kroppen. Om nu skyddet verkligen råkar stoppar just virus.

Om viruset kommer till Sverige tror jag inte att vår vårdapparat kommer att kunna hantera det på ett bra sätt. Tyvärr. Anledningen till min pessismism är matematisk. Covid19 slår mot lungorna. De redan försvagade patienter som drabbas värst kommer att behöva  intensivvård. Sådana vårdplatser finns det bara ett visst antal av i landet. De kommer inte att räcka till.

Därtill kommer att vår landstingsbaserade vårapparat redan nu uppvisar betydande brister och alldeles för ofta hamnar i "stabsläge". Om akutvården inte klarar ett normalt svensk vårdbehov hur skulle den då klara en exceptionell virussmitta?

Så när våra politiker påstår att "vår beredskap är god" så berättar de inte hela sanningen.

Jo, vi klarar nog ett mindre utbrott av Covid19, men en pandemi?

Glöm det.

( Men jag har så gärna fel i den här frågan. Nu på torsdag kommer för övrigt generaldirektören på Folkhälsomyndigheten Johan Carlsson och föreläser i ämnet på Senioruniveristet. Klockan 15.15 på torsdag i Missionskyrkan.)

 

 

 

En ohälsosam hälsobransch

Guide till evig ungdom” är rubriken på en TV-serie som alla borde se.

Ungdomar såväl som vuxna.

De sex olika delarna heter:

1.Detox

2.Det perfekta utseendet

3. Genetiska revolutionen  

4. Bantning

5.Det naturliga

6. Vem ska man tro på?

Alla finns på UR play.

Programserien borde användas i skolan. För den handlar om vad som händer när populärkulturen möter vetenskapen.

Vi får veta vad vetenskapen vet i dag. Och vad den inte vet.

Men programledaren granskar också alla mirakelkurer, ormoljesäljare och bluffmakare som påstår sig ha alla svar.  

Visst läkemedelsföretag tjänar pengar men det gör också de som säljer verkningslösa vitaminer, tarmsköljningar, joniska fotbad, infraröda bastubad och så vidare. Skillnaden är att läkemedel utsätts för provningar, uppföljningar och lagstiftning.

De flesta alternativa metoder är relativt ofarliga. De är mest dyra och verkningslösa. Riktigt farligt blir det när man inte söker riktig vård utan litar på kvacksalvarna!

I programmet med titeln "Genetiska revolutionen" granskas vad som kanske kan göras om tio år, men också vad skojare påstår att man kan göra redan idag. 

Ett nyckelavsnitt är det som bär namnet "Det naturliga" . Om du bara har tid att se ett avsnitt titta på adet!

Sammantaget så är serien "Guide till evig ungdom" en av de bredaste och bästa genomgångar av ”hälsobranschen” som jag sett. Möjligen borde serien ha fått ett lite bättre svenskt namn?

Den ligger av någon anledning på Kunskapskanalen.Där finns som bekant mycket bra att ta del av.  Men varför serien  inte sänds på SVT begriper jag bara inte. Det här är vad public service borde lyfta fram istället för satsningar som  ”Gift vid första ögonkastet” eller den alltid pågående Melodifestivalen.

 

Insikter om insekter och om klimatet

Klimatfrågan. Få ämnen har så totalt dominerat den svenska debatten det senaste året.

Snart sagt varje vaken timma av mediadygnet har vi fått veta att allt går åt helvete.

I dag publicerar så Svenska Dagbladet en bokrecension av författaren Fredrik Sjöberg som äntligen bemöter några av alla de överdrifter och felaktighter som florerar i debatten.

Och för att inte omedelbart förpassas till de fördömdas rike, ja, jag tror det är bra om vi kan ställa om till ett samhälle där vi inte är så beroende av fossila bränslen.

Det är bland annat därför jag numera är för en ny och säker kärnkraft.  ( Jag var aktiv i linje 3 en gång i tiden!)

Men, jag tror att vi måste ställa om med vetenskap och beprövad erfarenhet som ledstjärnor. Inte med religiös panik.

Eller med "plastpåsesymboler". Många av de så kallade  "miljösatsningar" som vi idag ser genomförda av partipolitiska skäl är dyra, felaktiga och verkningslösa.Exemplet med subventioner till elbilar är bara ett av många.

För att lyckas med denna svåra reform av samhället måste vi tillåta en sansad debatt och pröva olika argumet i en demokratisk debatt.

Så är det inte idag.

Jag har sagt det förut men jag vidhåller; inom miljöpolitiken är den så kallade åsiktskorridoren smal som en myrstig.

Avslutningsvis så förtjänas det att påpekas att Sverige redan i dag hör till de länder som har kommit en bra bit på väg mot olika miljömål.

 

Men, läs Fredrik Sjöbergs lysande vidräkning här.

 

Nygamla Coronvirus

Covid 19” är det föga folkliga namnet på det virus av coronatyp som just nu härjar i Kina. Och  kanske är på väg hit. Det vet vi inte ännu. Pa tal om ”Vad Vi Vet.”

I dag vet vi i alla fall betydligt mera om hur många som är smittade av viruset. Och hur många som avlidit på grund av det. De kinesiska myndigheterna påstår att de helt nya siffrorna beror på att man numera räknar annorlunda. Så kan det naturligtvis också vara. Troligare är kanske att den nya öppenheten är av politisk karaktär. Viktigast för president Xi Jingpi är väl att visa handlingskraft. Oavsett om det är gäller att stänga ned hela städer eller att tysta ned bloggare som mopsar sig.

I vilket fall så är de nya siffrorna betydligt högre än vad vi hittills fått veta. Antagandet att vi redan nu har passerat epidemins höjdpunkt ter sig därmed inte heller så sannolikaVi får helt enkelt vänta och se vad som händer. Även om just eftertanke och sans inte har så högt värde i vår hetsiga tid. I DN har en TV recessens redan tröttnat på all uppståndelse kring Covid19. I SVD varnar en skribent för falska rykten. Och visst är det sant att ”infodemier” lätt skapar panik. Och panik är aldrig ett bra  tillstånd att fatta kloka beslut i.

Men en verklig pandemi likt ” den spanska sjukan” skrämmer i vilket fall den här skribenten. Nästan lika skrämmande är det märkliga vaccinmotståndet som förekommer detta nådens år 2020

Just namnet ”spanska sjukan” är väl för övrigt anledningen till att man nu döpt coronaviruset till Covid19. Den smittan hade nämligen inte alls uppstått i Spanien. Det råkade bara vara där man upptäckte den först i Europa. Genom att döpa det nya Coronaviruset vill man undvika mindre lyckande tillnamn den här gången.Vi får se om det  försöket lyckas...

 Nå, det nya viruset har onekligen gett en ny aktualitet åt Senioruniversitets serie Farsoter som i dag handlade om Pesten. Där Ulrika Ransjö och Jan von Bonsdorff föreläste.

Och nästa gång, torsdagen den 27/2 kommer föreläsningsserien därför också att handla om de olika coronavirusen som vi känner till från vår medicinska historia. Inklusive Covid 19. Föreläsare då blir generaldirektör på Folkhälsomyndigheten Johan Carlsson  Tid 15.15, plats Missionskyrkan. Extraplatser lär finnas att köpa-

Föreläsningen kommer även att filmas och läggas upp på Senioruniversitets hemsida.

Det är docent Jan Ståhlhammar som håller i serien "Farsoter - ur ett medicinskt, historiskt och kulturhistoriskt perspektiv. Här presenteraar han docent Ulrika Ransjö

 

 

 

En viral virusvarning?

Virus är märkliga ting. De är inte direkt levande, mera en bit arvsmassa som driver runt i världen i en slags förpackning. De lägger ingen energi på att föröka sig som de flesta levande organismer. Istället tar de sig in i levande celler, sprutar in sin egen arvsmassa där och lurar dessa celler att producera flera virus. När det här händer blir värdorganismen sjuk.

Det finns otroligt många olika slags virus. EN ny uppskattning visar att det nog finns fler sorters virus än alla andra organismer tillsammans. Det finns virus i marken, i luften och vattnet. Ja, i haven. Överallt. Ja, det regnar till och med virus över oss från atmosfären. Och vi bär redan på rätt många i våra kroppar. Tala om mångfald! Och självklart så känner vi inte till dem alla.

De virus vi har lite bättre koll på är de som orsakar sjukdom hos människa.Men även här är vår kunskap ofullständig. När SARS dök upp för några år sedan var det nytt för vetenskapen.

Vi vet också att de riktigt svåra angreppen ofta orsakas av virus som byter värd.  Vurus som hoppar över från ett djur till människa. HIV är ett exempel på en sådan värdväxling. Det nu aktuella typen av coronoviruset är ett annat. Att byta värd kan vara i vissa undantagsfall ett lyft för viruset men ofta så är det ingen bra ide. En framgång för viruset mäts helt enkelt i att det hittar celler där det kan förmera sig i stort antal och spridas vidare. Om värddjuret dör innan smittan spridits så är det en förlust även för viruset.

OM ett nytt viruset lyckas ta sig in en människa så har våra kroppar inget försvar mot denna för immunsystemet okända angripare. Följderna kan bli en pandemi.

För att ett virus skall lyckas ta språnget mellan djur och människa måste de leva nära varandra. HIV spreds från apa till människa när man åt så kallat bushmeat i vissa afrikanska länder. Ett annat känt coronavirus, SARS, tror man spreds på kinesiska djurmarknader. Så kan det mycket väl också vara med Coronaviruset som nu orsakar stora rubriker.

Och på tal om larm och svarta rubriker. Även om allmänheten och politiker kanske generellt underskattar risken för nya omfattande epidemier  så tyder flera tecken på att det aktuella viruset inte är en potentiell massdräpare. Visserligen sprids det snabbt men dödligheten är hittills lägre än vad många fruktat. Om viruset inte snabbt förändras/muterar finns det alltså ingen orsak till panik.

Man skall också komma ihåg att SARSangreppet sakta ebbat ut. Inget vet säkert varför. Kanske var vi människor inte alltid optimala värdar?

Så om det pågående utbrottet av coronaviruset blir en väckarklocka för att bristande beredskap för en verklig pandemin så är bra nog. För världen kan lika väl gå under med en nysning som med en smäll.

Och jag röstar fortfarande för att vi borde ha en egen vaccinframställning i Sverige, som en del av större satsning på ett totalförsvar.

 

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder66 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: