"Vi trodde alla, inklusive Alicia själv, att hon skulle tävla i Paralympics 2028", säger Lina Ortstad.
För bara två månader sedan träffade UNT Alicia som berättade om sin kamp för att få en modern benprotes. Nu är den kampen över och det är många som sörjer Alicia. Hon var en tjej som lämnade avtryck i alla sammanhang.
– Hon var envis och målmedveten. Vi trodde alla, precis som hon själv, att hon skulle komma till Paralympics. Men så blev det inte, säger Lina Ortstad, Alicias mamma.
Vi träffas på Wängsiöbergs stuteri i Rimbo där Alicias häst Romeo befinner sig. Med är pappa Anders Källman, hans sambo Maria Johansson, mamma Lina Ortstad, lillasyster Nellie Ortstad och hunden Kitah.
I stallgången står Romeo, hästen som blev Alicias stora glädje när hon på grund av cancern tvingades sälja sin älskade hopphäst.
– Hon brukade säga att hon bytte sitt ben mot Romeo, hon köpte honom för försäkringspengarna, säger Lina Ortstad med ett sorgset leende.
Karin Engström har tagit över träningen av Alicias häst Romeo.
Hästtränaren Karin Engström tar ut Romeo i ridhuset och påbörjar dagens tömkörningspass. Hon ser en stor potential i hästen, precis som hon såg en stor potential i Alicia redan första gången de träffades.
– Det var snö och moddigt och här kom en tjej som hanterade protes, kryckor och häst som ingenting. Jag blev så imponerad av hennes kraft och mod. Det är ofattbart att hon är borta, säger Karin Engström.
Hemma på gården i Almunge, som Anders Källman köpte för fyra år sedan och där Alicia bodde största delen av tiden, går fyra andra hästar, två av dem var Alicias.
– Hon skötte om det mesta kring dem även om hon hade ont och blev allt tröttare. Vi byggde en ramp så att hon skulle kunna komma upp på hästryggen. Efter amputationen tog det bara tre veckor innan hon satt i sadeln igen. Men för några månader sen insåg hon att hon inte orkade med Romeos träning och frågade Karin om hon inte kunde ta över, berättar Anders Källman.
Karin Engström ser en stor talang i Romeo.
Att rida och ta hand om hästar är ett tungt arbete även för den som har båda benen i behåll. Men Alicia kämpade så länge hon kunde. Hästarna och ridningen var hennes liv. Hon var uttagen till ATG:s talangprogram för paradressyr och blev snabbt ett namn inom ridsportsvärlden, trots att hon aldrig hann börja tävla.
– De hade en samling på Åbytravet och höll en tyst minut för Alicia efter att hon gått bort. Så spelade de Håkan Hellström på piano, hon gillade honom, säger Anders Källman.
Han lägger till att Alicia i och för sig hade bra musiksmak men just Håkan Hellströms storhet var de inte riktigt överens om.
– Men vi kommer att spela honom på begravningen i alla fall, hon ville det.
Familjen har nyss sett ut en fin gravplats till Alicia. Hon ska ligga på Gamla Uppsala kyrkogård. Begravningsceremonin kommer att hållas i Gamla Uppsala kyrka, samma kyrka som hon döptes i.
– Hon var tydlig med att begravningen ska vara ljus och färgglad, säger Anders Källman.
Det är en tröst att ha varandra och att Alicia in i det sista hade en så ljus och hoppfull syn på världen. På sitt Instagramkonto skrev Alicia mycket om hur tacksam hon var över allt hon hade fått i livet och om kärleken till sin familj, sin pojkvän, vännerna, hästarna och ridsporten.
Lillasyster Nellie saknar sin storasyster oändligt mycket.
– Det var bara ett år mellan oss så vi var tajta. Hon var väldigt envis och stark. Hon betydde väldigt mycket för mig, hon var en stor förebild.
Mamma Lina Ortstad och lillasyster Nellie har svårt att ta in att Alicia är borta. Alicia hann aldrig delta i ett planerat möte med regionpolitiker där hon skulle förklara vad en modern protes skulle betyda för henne.
Vad saknar du mest med henne?
– Allt. Jag vill bara att hon ska komma tillbaka.
Ett telefonsamtal med Simon Pettersson, Alicias pojkvän bekräftar bilden av Alicia som en stark och målmedveten tjej. Han lägger också till ord som empatisk, omtänksam och med en mycket positiv attityd till livet.
– Hon var ljuset i mitt liv.
De träffades för snart två år sedan på Tinder.
Av en märklig slump har Simon också protes efter att som barn drabbats av samma sort cancer som Alicia, osteosarkom.
– Ett halvår efter att vi träffades amputerade Alicia sitt ben. Det var väl meningen att jag skulle vara med på den här resan.
Den sista tiden var tung. Alicia orkade inte så mycket och resan till Steam hotel i Västerås som hon planerat tillsammans med Simon fick ställas in.
– Men vi hade en sista dejt när vi gick ut och åt i samband med hennes födelsedag den 30 mars, berättar Simon Pettersson.
Varje kväll tänder Simon ett ljus för Alicia.
Du är bara 22 år och har drabbats av en så tung sorg. Hur hanterar du den?
– Jag försöker möta mina känslor så ärligt det bara går. Jag tillåter mig att må dåligt men försöker kicka igång mig igen efter ett tag. Jag har många vänner och försöker hålla det sociala öppet, och jag har såklart kontakt med Alicias familj, de är hur mysiga som helst.
På kvällen brukar Simon tända ett ljus och tänka tillbaka på det goda han och Alicia hade.
– Ibland berättar jag vad som hänt under dagen för henne. Det är svårt att förklara men för mig funkar det.
Alicia träffade Romeo för sista gången på skärtorsdagen. Några dagar senare somnade hon in.