â Vi har gjort bĂ„de vĂ€ntade fynd och nĂ„gra helt ovĂ€ntade, sĂ€ger John Ljungkvist, arkeolog frĂ„n Uppsala universitet frĂ„n botten av en lerig grop i Gamla Uppsala.
OmrÄdet strax norr om Gamla Uppsala kyrka, en platÄ, Àr omgÀrdad av blÄgula plastband och den nakna leran Àr framgrÀvd i kvadratiska former. Tonvis av lera har en gÄng transporterats hit för att skapa den upphöjda grunden för byggnaden, en terassering. Avsikten var antagligen att imponera pÄ omgivningarna, att visa pÄ makt och rikedom. De tidigare fynden av hÄl efter stora stolpar lÀngs vÀgen vid kungsgÄrden, palissaden, Àr frÄn samma period, 500- och 600-talet.
â Kanske var de en grĂ€ns för ett heligt omrĂ„de. Allt hör ihop, de som byggde detta hade stora ambitioner, sĂ€ger John Ljungkvist.
â Vi tror att kungarna i Gamla Uppsala strĂ€vade efter att bli en snackis i Skandinavien med det hĂ€r storbygget. Det Ă€r arkitektoniskt sett ett storverk, en plats för dĂ„tida samhĂ€llets toppar att trĂ€ffas, nĂ€tverka och festa pĂ„.
IngÄngen till stora salen Àr konstruerad med nischer pÄ var sida. NÄgot som forskarna tror var för att förstÀrka kÀnslan av djup i huskroppen.
â Men konstigt nog har vi inte hittat nĂ„gon eldstad i sjĂ€lva huset, det borde ju ha blivit ganska kallt inomhus i den stora salen. Det Ă€r faktiskt ganska förbryllande, sĂ€ger John Ljungkvist.
IngÄngen var lika stor som porten till en katedral, 3 - 3,5 meter, och fynd som de gjort visar att bÄde byggnaden och dess port var rikt utsmyckade med jÀrnföremÄl med ormar och drakar. Ett tiotal meter frÄn huset har hittats spÄr efter smedjor, dÀr jÀrnföremÄlen tillverkades. Det skulle ta ytterligare 500 Är innan liknande föremÄl dyker upp igen som dekorationer pÄ medeltida byggnader.
UtgrĂ€vningen Ă€r en del i större forskningsprojekt, "Viking Dynastiesâ som utgĂ„r frĂ„n Lejre i Danmark och Gamla Uppsala i Sverige. BĂ„da platserna kan nĂ€mligen kopplas till tidiga kungadynastier som gĂ„r tillbaka till 500-talets slut och kanske tidigare Ă€n sĂ„. Redan under vikingatiden blev de mytomspunna dĂ„ platserna och byggnaderna anvĂ€ndes som scener för sagor och hjĂ€lteberĂ€ttelser. Det finns till exempel berĂ€ttat i islĂ€ndska sagor om kungasalarna i Uppsala och stordĂ„d som gjordes hĂ€r. Men som i alla sagor baserade pĂ„ muntlig tradition sĂ„ har antagligen den verkliga historien byggts pĂ„.
John Ljungkvist visar pÄ ett hÄl efter en huspelare dÀr flera djurkÀkar och stora tÀnder avtecknar sig.
â Det verkar som att det har lagts hĂ€r som ett rituellt offer efter det att huset har brĂ€nts ned. Sedan har de lagt ett lager smĂ„grus och ett lager lera över alltihop, berĂ€ttar John Ljungkvist.
Men varför har de brÀnt ned huset?
â Vi vet inte, men kanske tidens maktcentrum försköts till en annan plats. Kanske det kan vara sĂ„ nĂ€ra som till platsen som sedan Gamla Uppsala kyrka byggdes pĂ„. I alla hĂ€ndelser har vi inte funnit nĂ„gra spĂ„r efter strid eller vapen hĂ€r. SĂ„ nedbrĂ€nningen verkar ha skett mĂ„lmedvetet och de har tagit god tid pĂ„ sig, tömt hela huset innan de tĂ€nt pĂ„. Det kan föra tankarna till en samtida begravningsritual.
I ett hörn finns en samling flÀtade kvistar, en sÄ kallad risflÀta. Tidigare har man bara funnit avtrycket som blivit kvar nÀr kvistarna ruttnat bort. Tack vare att det omgivande materialet, leran, smÀlts i den förmodligen 1000-gradiga hettan i branden och blivit ett skal sÄ Àr videkvistarnas flÀtkonstruktion bevarad.
â Vi har aldrig stött pĂ„ förkolnat flĂ€tverk eller sĂ„ mycket förkolnade rester frĂ„n denna tid i MĂ€lardalen frĂ„n denna tid, men det finns frĂ„n medeltida stĂ€llen.
Ăven om man lĂ€t brĂ€nna ned KungsgĂ„rden pĂ„ 600-talet sĂ„ fortsatte Ă€ndĂ„ omrĂ„det att vara ett maktcentrum i ytterligare 1000 Ă„r med starkt symbolvĂ€rde.