I hemmet pÄ Skeppsgatan i BÄlsta trÀngs Gun à bergs verk pÄ vÀggarna. Det Àr allt i frÄn minnesbilder frÄn sin uppvÀxt pÄ bondgÄrden i Ramvik i à ngermanland till tavlor frÄn sina resor och det som Gun har Àgnat de senaste fyra Ären Ät - sina ikoner. I sovrummet som Àven fungerar som ateljé tittar Jesus, jungfru Maria, helgon och ÀrkeÀnglar ner frÄn sin plats pÄ vÀggen ovanför sÀngen.
- Det var under en av mina resor till Cypern som jag sÄg nÄgra nunnor som mÄlade ikoner, det sÄg sÄ himla rofyllt och spÀnnande ut sÄ jag började en kurs nÀr jag kom hem. Det tar tid och Àr svÄrt att mÄla ikoner enligt gammal tradition. Men det Àr vÀldigt stimulerande och lugnande, man hamnar i en annan vÀrld pÄ nÄgot sÀtt, sÀger Gun.
Skapandet har alltid funnits i Guns liv. Redan som liten sydde hon klÀder till sina dockor och mÄlade teckningar av vardagen pÄ jordbruket i à ngermanland. Sedan kom sjukdomen fibromyalgi som gjorde att Gun redan som 40-Äring blev sjukpensionÀr. DÄ gjorde mÄleriet entré pÄ riktigt. Hon gick kurser och lÀrde sig bland annat portrÀttmÄleri och umgicks med konstintresserade i kretsen av den kÀnde konstnÀren Bengt Lindström.
- Jag har mÄlat det mesta, det gÄr i perioder. I början blev det mycket blommor och portrÀtt, sedan blev det fjÀll i mÀngder och en period mÄlade jag bara ugglor. Sedan fyra Är tillbaka Àr jag i en ikonperiod dÄ jag mÄlar ikoner dagarna och nÀtterna i Ànda. Ibland blir det ju pÄfrestande för kroppen, men det ger mej samtidigt sÄ mycket. Utan skapandet skulle jag inte överleva. Jag tÀnker mÄla till jag inte kan hÄlla i penseln nÄgot mera, bara hÀlsan kan stoppa mej, sÀger Gun.
Gun mÄlar i stort sÀtt varje dag och de tavlor som inte fÄr plats pÄ vÀggarna ger hon gÀrna bort till slÀkt och vÀnner. Drömmen Àr att fÄ ha en utstÀllning och visa för en större publik vad hon har gjort.
- Att mÄla Àr ett behov jag har, man kan inte bara sitta och glo. Det mÄste finnas en mening med livet, det hÀr Àr meningen med livet för mej. Jag har mÄlat sÄ mÄnga tavlor att det inte fÄr plats fler hemma hos mej. Favoriterna har jag sparat men de jag tröttnat pÄ och inte Àr nöjd med slÀnger jag för att ge plats Ät nya. Ett mÄl jag har Àr att fÄ ha en utstÀllning och visa vad jag har gjort, det Àr nÄgot jag kÀmpar för. Men det Àr svÄrt att hitta nÄgonstans att stÀlla ut. Förut kunde man stÀlla ut i kommunhuset, men det fÄr man inte lÀngre, sÀger Gun.