EU är inget USA. Europeiska unionen är en ganska ny, ständigt föränderlig, "förening" med frivilligt medlemskap för stater som uppstått genom ständigt nya gränsdragningar kring skiftande områden med urgammal, krigsfylld historia. I USA har stater och federation successivt vuxit fram, medan de trängt undan ursprunglig kultur. I Europa finns alltjämt länder som kämpar med kittet i den egna, relativt unga nationen, liksom stark separatism som den skotska, katalanska och, tidigare, baskiska. Kriget i forna Jugoslavien minns många av oss som i går.

Det var krigisk historia som EU-projektet ville göra slut på – inte minst genom att förena de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Bort envåldshärskare och diktatorer, förtryck och folkmord. In med frihet, ansvar, gemenskap.

När Frankrikes president Emmanuel Macron nu i mars åter klev fram som en modern "solkung" var syftet gott. Europatanken är verkligen hotad, projektet i fara, läget akut. Lögner och falsk information sprids av människor som inte vill ha demokratisk gemenskap. Missnöjets gula västar härjar i franska städer. Storbritannien lämnar huvudstupa, jagat internt av främlingsfientlig populism, och ledare i forna Östeuropa likriktar åsikter och sprider rasism i all mer auktoritära stater, ivrigt påhejade av politiska partier runt om i Europa.

Visst, vi må ha gemensam historia i Europa, men vi har, tack och lov, inte gemensamma värderingar, vilket Macron menar. Flera av hans förslag bygger på detta farliga felslut, som att förbjuda företag i Europa som "skadar våra grundläggande värderingar". Tänk om det blev Marine Le Pens och Victor Orbáns värderngar som skulle gälla? Tänk om det vore dessa högerextremister som skulle råda över "hat- och våldsbejakande inlägg på internet" – i hela Europa? Eller, ve och fasa, leda "en europeisk byrå för skydd av demokratierna"!

EU:s länder har för övrigt alldeles för olika förutsättningar för ett gemensamt socialskydd och en europeisk minimilön. Nej, herr president, det är liksom inte läge för en federation.

Tänkte Macron att han med detta Europautspel skulle nå en pakt med Tyskland och Angela Merkels efterträdare Annegret Kramp-Karrenbauer (AKK), ja, då tänkte han fel. Troligare är att han vill ta över Merkels mantel som en, ännu starkare, EU-ledare. Men den franska presidentens federalism har dels en fransk utgångspunkt. Dels gör sig presidenten än mer isolerad. Så som han länge förefallit, med Merkel som lam anka och Theresa May på avveckling. Donald Trump ska vi bara inte tala om.

Men med AKK kan han enas om viktiga punkter som klimatpakt och Schengenasyl. Bra vore om båda, tillsammans med andra EU-ledare, kunde ta gemensamt krafttag mot EU:s demokratiutmaningar.