Femte flytten för förskolebarnen sedan i somras

– Det är provisoriska lösningar hela tiden och barnen förväntas bara finna sig i det. 

Så säger Hanna Myrberg som bor i Björklinge. Hennes femåriga son Emanuel går på familjedaghemmet Leklust, som drivs i kommunal regi. Föräldrarna har precis i ett mejl fått veta att barnen nu ska flytta till nya lokaler igen, för femte gången sedan i juli.

Hanna Myrberg säger att hon märker på sin son att de många flyttarna börjat påverka honom.

– Min son har ont i magen för att det är så stökigt och vill inte gå till dagis.

Det var i somras som ett stopp i avloppet på gjorde att familjedaghemmet Leklust först fick flytta sin verksamhet. Reparationer pågick under hösten och under tiden flyttade barnen till Lövstalöts förskola, ungefär sju kilometer bort. Men efter att reparationen var klar och barnen hade flyttat tillbaka till ordinarie verksamhetslokaler upptäcktes en ofräsch lukt. Barnen fick återigen byta lokal på grund av renoveringsbehov.

Eftersom såväl personal som föräldrar ville ha lokalen i Björklinge flyttade man i februari till en dansbana i Björklinge. Denna vistelse blev dock kortvarig, berättar Hanna Myrberg.

– De fick vara där en vecka, men sedan öppnade träffpunkt Uppsala sin verksamhet igen efter pandemin. Dessutom upplevde personalen att det inte var så bra lokaler.

Barnen fick återigen flytta tillbaka till Lövstalöt, där de alltså befunnit sig fram tills nu, då de återigen måste flytta. I ett mejl till föräldrarna den 26 april förklarar familjedaghemmets chef Katarina Rick att det är på grund av att Lövstalöts förskola ska byta lokaler som de 16 barnen från Björklinge inte kan vara kvar under övergångsperioden.

Nu har barnen precis flyttat in i en kvarterslokal i Björklinge. Men lokalerna är små, saknar torkskåp och har bara en toalett.

– Det är absurt att tränga in barn på det sättet, säger Hanna Myrberg. 

– Nu när man tänker efter så kan jag inte fatta att jag inte tidigare rest mig upp och sagt "nu räcker det".

Katarina Rick säger att de många flyttarna är beklagliga, men att de försökt göra det bästa av situationen. 

– I den bästa av världar önskar jag att vi kunnat vara på ett och samma ställe hela tiden. Självklart önskar jag ju det, men mina befogenheter finns inte för att kunna ordna med något annat. Man måste titta på vad det finns för lediga lokaler.

Hon känner dock inte igen bilden av att barnen skulle överdrivet oroliga.

– Överlag upplever pedagogerna att barnen hanterar det väldigt bra, men man kan också ibland uppleva att det finns en viss oro hos barnen. Men inte så att barn är ledsna hos oss, det är mer att föräldrar förmedlar att något barn är oroligt över flytten.

Vad tänker du om att kvarterslokalen är så pass liten?

– Det är väl ett par personer som har tyckt det, att den är liten. Jag kan inte säga exakt hur stor den är i sin helhet, men det större rummet är över 30 kvadrat, med sex bord och platser för ganska många personer eftersom det är tänkt som en kvarterslokal. 

Samtidigt säger hon att hon inte upplevt ett särskilt stort missnöje från föräldrar och personal över kvarterslokalen.

– En pedagog har väl uttryckt lite mer funderingar över hur den situationen ser ut, men det har inte varit någon anstormning om det. Men det är inte det absolut optimala. Det är ju beklagligt med den situationen vi har, och vi har försökt ordna det så gott som det går utifrån de medel vi har.

Hon förklarar att hon inte vet säkert varför byggandet dragit ut på tiden, men att förhoppningen är att man ska kunna flytta in i de ordinarie lokalerna igen vecka 21. 

Kan det bli ännu fler flyttar?

– Vi kan ju inte flytta någonstans mer nu. Det hoppas jag verkligen. Men jag kan inte heller garantera att det blir klart. Det finns ju alltid en risk att tidsplaner inte håller.

Stina Hultén, områdeschef för förskolor i Uppsala kommun, menar att de många flyttarna beror på flera olyckliga sammanträffanden.

– Det var flera olyckliga saker som drabbade på samma gång. Exakt det här dilemmat hoppas jag ju att vi aldrig behöver ha igen. Det är ju extremt såklart.

Finns det något ni hade kunnat göra bättre?

– Man kan ju alltid göra saker annorlunda och bli bättre. När det här är klart får vi utvärdera renoveringen, hur kan man göra annorlunda nästa gång, vad kan man bli bättre med att kommunicera?