Vägen från färjfästet ut mot naturreservatet Idön är inramad av gammal skog och fläckvis blottad berggrund. På höger sida ligger Idö gård, som fram till för tre år sedan var nästan dold i en djungel av vegetation.
– Jag föll för de vackra dörrarna och bergens form, säger Anna Karin Boode som tillsammans med sin sambo har förvandlat hela stället.
Lennart Almlöf och Anna Karin Boode var egentligen ute efter ett litet sommarställe med vägförbindelse, efter 14 år på en ö. Men när de såg fastighetsannonsen för Idö gård ville de åtminstone ta sig en titt. Synen som mötte dem, förfall och en förvildad tomt, hade fått vem som helst att vända och åka. Men Anna Karin Boode, som är konstnär, fastnade för huvudbyggnadens vackra dörrar och de berghällar som pryder gården.
Tre år har de snart ägnat åt att rusta och röja på den 9 000 kvadratmeter stora tomten. Lennart Almlöf är avtalspensionär och arbetar heltid med renoveringsprojektet. Anna Karin Boode har stått för de konstnärliga detaljerna och ”finputsningen”.
– Det var verkligen förfallet, det hade regnat in och husens tak, fasader och stommar hade ruttnat, berättar hon.
Gården har troligtvis anor från 1500-talet. Men det mesta tyder på att de sex byggnader som i dag står på gården uppfördes kring 1800-talet.
– Vi har hittat en del bränt tegel och en halv kanonkula så man kan gissa att gården brann ner när ryssarna härjade här utanför, säger Lennart Almlöf.
Paret har velat behålla samtliga hus. Ladugården, bagarstugan, sjöboden och potatiskällaren har alla ett värde i sig. De har arbetat systematiskt och lade först nya tak där det behövdes. Eterniten på bostadshusets väggar revs och byttes mot faluröd träfasad. Det lilla huset, som paret gissar att är en gammal bagarstuga, var inte mycket mer än en sned hög med plankor när de köpte gården. I dag har de med lite hjälp fått det att se ut som en kopia av originalet. Grannar har spekulerat i om det ska bli Anna Karin Boodes nya ateljé, själv är hon inte lika säker.
– Det kanske blir gäststuga eller något helt annat. Vi har inte ens bestämt oss för om det här blir ett permanent boende eller sommarhus, säger hon.
Gården ägdes länge av släkten Jansson. 1968 dog Johan Jansson, ”Idö-Johan”, utan legala arvingar och gården stod övergiven i 17 år innan den skänktes till Naturskyddsföreningen. Föreningen valde att stycka av gårdsbyggnaderna som såldes till Gräsöbon, ”Nyhems-Arne” och dennes sambo Edit. De nya ägarna trivs i den gamla miljön.
– Allt i atmosfären känns väldigt historiskt, så fort man gräver lite i jorden dyker något rostigt föremål upp. Det är väl för att man gillar den känslan som man flyttar till ett sådant här ställe, säger Anna Karin Boode.
Det är ett gediget arbete han har gjort, Lennart Almlöf. Träd och buskar har avverkats hela vägen ner till sjön och mängder av vass har röjts. Båthusets stomme har förstärkts så att väggarna inte ska rasa in.
– Folk omkring oss har nog funderat på om vi ska klara av det här, säger de och skrattar.
Paret har än så länge inte hunnit ta reda på så mycket om gårdens historia, och de kan bara gissa och fantisera sig till vilka som har bott här. Att man har malt mjöl här kan man i alla fall vara ganska säker på. Det finns lämningar av en kvarn och flera gamla kvarnstenar, som de nya ägarna i dag använder som en del av husets utsmyckning. I huset hittade de även ett häfte daterat 1693, där ägarna med snirklig handstil på lumppapper skrivit upp hur mycket mjöl man sålt. Flera av fynden använder Anna Karin Boode som gårdsdekoration. Berghällarna var tidigare gömda under växtlighet men genom att rensa på rätt ställen har hon trollat fram fina former. På dem har hon, förutom stenar och skulpturer, även lagt en hög med gamla slitna kängor som hon hittat i huset.
– Kanske att det också har bott en skomakare här, säger hon.
Hon vill att trädgården ska se så naturlig ut som möjligt. Hon undviker färggranna, prunkande blommor och utnyttjar i stället befintliga växter. De oändliga mängder vildvuxna snöbärsbuskar som tidigare täckte gården har slitits bort. Lavendel, backtimjan och taklökar har hon sparat. Hon bara flyttat lite på dem och kastat i väg knoppar för att sprida ut dem. Insidan av huset är de än så länge inte så intresserad av att visa upp. Vindsrummen ”luktade råtta” när de flyttade in och är i början av renoveringen. I vardagsrummet hänger fortfarande Edits gamla gardiner. Men de vet att de vill bevara de rejäla stockväggarna, som är tätade med gammalt fisknät i garn.
– Det blir fint tillsammans med tapeter, man behöver ju kontrasterna, säger Anna Karin Boode.
Trappan upp till huset är skör och ledstängerna redo att släppa, men det lilla utrymmet högst upp är mysigt inrett med små stolar och bord.
– Här pustar vi ut och dimper ner med en kopp kaffe.
Ibland när Anna Karin står och fixar på gården slås hon av känslan av att gå på en plats där mycket har hänt.
– På något sätt känner jag närvaron av dem som bott i huset tidigare. Jag tror att de har koll på vad vi håller på med här.