Tavlor på golvet, bänkar och väggar. De flesta moderna och färgsprakande, samt med en god dos attityd. Konsten gifter sig fint med färgglada textilier och strama designmöbler. Den stora funkisvillan är genomtänkt utan att vara för perfekt. Här lever Katerina med sin man Robert och fem barn, ett aktivt liv med tusen projekt.
- Konsten och böckerna är det viktigaste för mig. Jag skulle egentligen kunna leva utan det mesta av det andra. Jag gillar inte när inredningen får ett eget värde och man inte använder hemmet.
Vi sitter i en stor skön soffa med många kuddar. Det skulle aldrig falla henne in att köpa nya kuddar varje höst för att det ska vara trendigt. Tvärtom har de flesta prylar sin historia. Det betyder inte att hemmet har stagnerat. Lusten till inredning är påfallande i hushållet.
"Vad tror du? Jag ska åka till tapetseraren nu?" Det är maken Robert Bohman som viftar med tygprover från Designers Guild och Jobs handtryck - tyger många kvinnor bara kan drömma om att deras män ska komma hem med.
Snabbt fattar de beslut om att två gamla Emma-fåtöljer ska få svart klädsel med röda och puderrosa blommor. Robert framhärdar i att klä om fler fåtöljer.
- Jag kan inte fatta beslut om allt det här nu, bestäm du, suckar Katerina som är van vid att hennes superestet till man, förutom att shoppa inredning, gärna köper klänningar och skor till sin fru.
Han är stammis hos tapetseraren Dragan på E & N i Sundbyberg. "För att de jämför tatueringar där" retas Katerina, men framför allt för att byta tyger på möblerna i den takt paret ledsnat på dem. Katerina, som i och för sig alltid har tyckt om att ha fint omkring sig, är den som håller i handbromsen när det gäller nyinköp. Hon håller ordning och vill att det ska se trevligt ut hemma. Hon är inte pedant, men röran som blir får gärna ligga i prydliga högar. Det handlar sällan om att pynta, men hon har en knivskarp känsla för komposition och är bra på att hänga tavlor.
- När jag inte är hemma försvinner själen i huset - det blir rörigt på en gång. Men jag gillar att vara hemma. Det här är min borg. Utgångspunkten för allt annat som händer i livet.
Ändå är Katerina Janouch rätt osentimental i förhållande till familjens hus. Hon kan absolut tänka sig att flytta. Men en sak hon helst inte vill leva utan är en stor röd tavla av K. Erlander som inhandlades i slutet av 1980-talet. Tavlan symboliserar vår materialistiska tid.
- Jag gillar konst med färg, tanke och massor av detaljer, som man kan hitta nya saker på.
Precis som med Katerina och Roberts hem där man hittar nya saker, nya utropstecken varje gång man tittar upp. Katerina och Robert säger att de gillar att blanda stilar och att de gärna handlar på vanliga affärer som Åhléns och Ikea. Men de skrattar båda när jag påpekar att jag inte kan se en enda lågprispryl.
- Men den här är från Ikea, säger Katerina och sätter sig i sin stol i arbetsrummet som ligger bredvid både kök och vardagsrum.
Katerina har precis kommit ut med sin fjärde roman på Piratförlaget om barnmorskan Cecilia Lund. Det är här hon sitter och skriver på den femte delen som kommer 2012. Trots att arbetsrummet stökas till av andra familjemedlemmar kan hon inte tänka sig att skaffa en skrivarlya någon annanstans.
- Jag tycker om att vara hemma hos mig själv.