En ljusgrön vägg på ena sidan och en vit vägg på den motsatta – detta är det första intrycket bakom korridorens glasport till entré. Rumsdörrar av brunt trä är utplacerade längs väggarna och i mitten av boendet ligger ingången till det gemensamma köket och matsalen.
Platsen är Sturegården, en av Östgöta nations studentbostäder, ett stenkast ifrån Luthagens livs. Några av invånarna i korridoren när UNT Bostadsguiden hälsar på är Andreas af Trolle, Julia Paavola, Gustav Frölich och Sara Gruselius. De bor högst upp i huset och genom fönstret i matsalen syns flera av kvarterets hustak.
- Det är inte direkt ett alternativ att bo kvar hemma, säger Sara Gruselius med ett skratt.
- När man åker till föräldrarna över sommaren känner man att det är skönt att komma dit, men också att det ska bli skönt att åka hem igen, fyller Julia Paavola i.
Ett system med städveckor, sopsortering samt hyllindelning i kylskåp och frys får korridorsfamiljen att fungera under terminerna. De totalt tolv grannarna kommunicerar delvis via sin gemensamma Facebook-grupp där de meddelar ifall de ska ha gäster – eller påpekar att någon glömt diska. Ibland kan det även klagas över att saker inte ligger där de ska.
- I min förra korridor försvann en påse ärtor från min frys. Jag blev så orimligt förbannad, berättar Andreas af Trolle glatt.
– Hela vägen hem hade jag tänkt på ärtorna som jag skulle smörsteka, och så var de inte kvar.
Spårlöst försvunna matvaror förekommer inte ofta, däremot finns det andra exempel på saker som hänt i korridoren.
- Jag bodde tidigare i rummet som har sitt fönster ut mot balkongen och brandtrappan, berättar Gustav Frölich. Ibland vill folk som festar på våningarna under komma högre upp, eller rentav till taket. Då använder de fönstret för att klättra upp och det låter oerhört mycket.
Korridorsrummen är platsen där de boende kan sätta sin personliga prägel.
I Andreas af Trolles rum finns ett skrivbord i ljustbrunt trä och på det står flera byggnadsminiatyrer från platser i världen han har besökt. Bredvid finns både teve och tillhörande spel.
- Jag behövde en omställning när jag flyttade hit, berättar han. Därför köpte jag en soffa för att göra rummet mer sällskapsvänligt, så man slipper sitta på golvet som i mitt förra rum. Nu är det lättare att spela spel och ha förfester här.
Gustav Frölich avböjer en titt in i rummet, med förklaringen att det har en "bad hair day". Julia Paavola tar däremot gärna emot. Hon håller på att förbereda sig för flytt. Flera föremål är redan nedpackade och det står flyttlådor i rummet.
- Men egentligen brukar det inte vara så många fler mer saker i mitt rum, säger Julia. Jag gillar att hålla det enkelt på grund av att jag flyttar så ofta. Under två år i Uppsala har jag bott på ungefär fem ställen.
Härnäst väntar Norge.
Mittemot Julias rum bor Saras Gruselius. Dörren öppnas och besökaren möts direkt av färgglada mattor. Inne i rummet finns både säng och matbord. Sängen har ett mörkblått överkast med en röd och två svartvitrandiga kuddar. I fönstret står en mängd olika växter.
- Det mesta har jag skaffat själv, berättar Sara Gruselius.
– Stolarna vid bordet fick jag av föräldrarna till min kompis, som tänkte slänga grejerna. Då utbrast jag “nej, jag behöver stolar!”.
Varje rum är unikt, trots identisk form och storlek.
- Vi hade en rumsrunda nyligen där vi var inne i allas boenden. Det är så kul hur våra rum egentligen är exakt likadana, men ändå ser så olika ut, säger Sara Gruselius.