Nybyggarna i Lindbacken

En flicka susar fram på cykel. Hennes mamma kommer stormande efter med två matkassar och en barnvagn.

– Har en sexåring cyklat förbi här? Elsa skulle cykla hem med glassen, säger Lisa Blom när vi stoppar henne i farten.

I vagnen sover tvååriga Viktor Blom.

– Man vågar släppa ut sitt barn här, det är biltrafik men de kör skapligt, säger Lisa Blom.

Sedan bara en månad bor hon med familjen i en bågformad vit och röd radhuslänga på återvändsgränden Rotetorpsvägen, en väg som är så ny att den inte finns med på Google maps ännu.

– Det är trevligt att bo här. Folk är välkomnande och hejar glatt, säger hon.

Lindbacken växer fram strax nordost om Uppsala. Det är den första nya stora tätorten i Uppsala kommun sedan nya Alsike byggdes på 1990-talet, då Knivsta fortfarande tillhörde Uppsala. Egentligen är Lindbacken en fortsättning på Jälla tärtort, men ligger lite avsides, mellan stora vägen och skogen. En ny avfart fick byggas och en mataffär flyttade hit.

Till hösten ska Elsa Blom börja i Lindbackens skola. Än så länge håller den till i Årstaskolans lokaler inne i Uppsala. När nya skolan är färdigbyggd ska klasserna flyttas dit i sin helhet. Det berättar Lisa Blom innan hongenar med barnvagnen mellan gröna hus med studsmattor, gungställningar och pallkragar med rabarber och potatis.

De flesta som bor i Lindbacken är som hon – familjer med små barn.

Husen står tätt, men här och var sticker en gammal tall upp och det finns tre mindre parker. En del hus håller som bäst på att uppföras och det finns ännu tomma tomter.

De färdigbyggda husen är av olika modeller. Många är flotta, med pelarentréer, stenlagda uppfarter och dubbelgarage. En del har takterrasser. Det är mycket vita och gråa fasader, bara här och var sticker enstaka färgklickar ut i gult, grönt, blått eller rött. Här finns även kedjehus och radhuslängor. Och nu ska lägenheter byggas mittemot Ica-butiken.

Den längsta gatan heter Brattbacksvägen. Den löper i en avlång loop i södra delen av området. Där, i ett svart trähus, bor Nina Pudas och Martin Dahlin med sina tre pojkar, Werner drygt två år och femåriga tvillingarna Arthur och Hector. Vi får komma in och titta.

I april 2014 var de bland de första att flytta in i Lindbacken. Innan de omsorgsfullt valde tomt tog de reda på hur solen faller olika tider på dygnet olika årstider. De minns första gången de kom hit.

– I högskaftade gummistövlar gick vi från en visningsbod vid väg 288 hela vägen hit med en skogsförvaltare som markerade ut tomthörnen med en sprayburk mitt på leran, berättar Nina Pudas.

Deras utvalda 1 030 kvadratmeter mark ligger alldeles intill skogen, som delvis är en nyckelbiotop och innehåller fornlämningar. Den kommer att få stå kvar.

På nätet hittade de en planlösning som de ritade om med hjälp av en Uppsalaarkitekt.

– Nästan alla andra hus på Brattbacksvägen är kataloghus, men vi upplevde konceptet som begränsande så vi valde att bygga ett arkitektritat hus i lösvirke i stället. Det blev inte mycket dyrare eftersom vi inte hade några mellanhänder, berättar Nina.

Båda är ingenjörer – Nina Pudas ortopedingenjör och Martin Dahlin civilingenjör i maskinteknik. De har gått grundligt tillväga och noga tänkt igenom alla val. I två år planerade de innan de började bygga. De tänkte i flöden. Vad händer när de tvättat, handlat, har gäster? Därför har de till exempel inga garderober i sovrummen, utan en klädkammare innanför tvättstugan.

– Det är otroligt tidsbesparande att slippa springa runt med ren tvätt till alla sovrum, säger Nina.

Och eftersom ingen av dem är särskilt lång skippade de överskåp i köket.

Mest nöjda är de med skafferiet som man kan kliva in i.

– Vi har en god granne som är en skicklig hobbysnickare. Han har sågat till hyllplanen. Vi har många goa grannar, säger Nina.

Martin berättar att huset är byggt med tjockare väggar, träfiberisolering och membran som kan andas. Huset är energieffektivt, trots att det värms upp med en frånluftsvärmepump.

– Vi drar bara 13,5 tusen kilowattimmar om året och då räcker det till uppvärmningen av en liten sommarpool bakom garaget och ett gäng bastusittningar, säger han.

De kallar sig för en ”typfamilj” i Lindbacken. De gillar att bo i ett område där alla är nyinflyttade och många har barn i deras barns ålder.

– Grannsämjan är god. Vi umgås mest med de närmaste grannarna. Jag spelar innebandy och hockey ihop med andra pappor och på fredag ska vi grilla och spela poker, berättar Martin.

Det finns en sluten Facebookgrupp, Vi som bygger bo i Lindbacken, där man kan be om tips, få råd och kommunicera kollektivt.

– Bland annat har vi haft vår första bakluckeloppis på Ica Lindbackens parkering, berättar Nina.

Många föräldrar får skjutsa sina barn till förskolor i Uppsala, men Arthur, Hector och Werner har förskoleplats i området.

– Vi är tacksamma för att skolan här ska bli klar till nästa höst när det är dags för tvillingarna att börja förskoleklass, säger Nina Pudas.

Det ursprungliga förslaget för Lindbacken innehöll 100 bostäder. Det var i början av 2000-talet. Vartefter har byggprojektet nästan tiodubblats.

– Lindbacken kom till i en annan tid. Då fanns inte så stort intresse från privata aktörer att bygga i Uppsala, säger Erik Pelling, kommunalråd (S) och ordförande i plan- och byggnadsnämnden.

Att säga ja till en detaljplan som sedan växer är inte optimalt, konstaterar han. Det innebär bland annat att skolan och fler förskolor kommer i senaste laget, vilket kommunen fått kritik för. Det betyder också att området inte är byggt för kollektivtrafik. De boende i Lindbacken får ta sig till busshållplatsen vid 288:an, flera kilometer för dem som bor längst bort.

Tre nya förslag på lika storskaliga utbyggnader har kommit in från olika markägare i Jälla. Men på Uppsala kommun håller de i tyglarna. Plan- och byggnadsnämnden vill tänka igenom ordentligt hur Jälla ska växa innan de släpper igenom något. Förutsättningarna är annorlunda nu jämfört med när Lindbacken låg i sin linda. Numera finns en stadsarkitekt, en arkitekturpolicy, en ny översiktsplan, ett miljö- och klimatprogram och ett nytt landsbygdsprogram.

– Framöver ska vi bygga hållbarare och mer genomtänkt, både vad gäller arkitektur, infrastruktur och samhällsekonomi, lovar Erik Pelling.